Ett stort affischnamn är viktigare än trovärdighet
Fansen rasar: Jack Reacher är en skrynklig kinesisk gumma! Jack Reacher är en rödhårig tvååring! Jack Reacher är en rullstolsburen schimpans!
Eller, åtminstone, Jack Reacher är en kort, mörkhårig Tom Cruise.
Tom Cruises senaste rulle ”Jack Reacher”, baserad på Lee Childs böcker, har stött på patrull hos de bokläsande fansen.
Jag citerar Wikipedia: ”Reacher har blå ögon och ljust hår. Han är 1,93 meter lång, med 127 centimeter vid bröstkorg och väger normalt cirka 110 kilo. När han var som mest vältränad vägde han 125 kilo och hade inte ’ett enda gram fett’.”
Om Tom Cruise skulle väga 125 kilo till sina 168 centimeter skulle han bestå av ganska många gram fett.
Så jag förstår fansen. Det är nästan som att göra ”Anne på Grönkulla” blond i stället för rödhårig, eller låta en hund spela ”Babe – den modiga lilla grisen”.
Det är jobbigt att få sin illusion krossad. Fans av boken ”The hunger games” uttryckte smaklös avsmak inför att karaktären Rue spelades av en svart flicka (Amandla Stenberg) i filmversionen. Trots att författaren Suzanne Collins skriver att Rue har mörk hud och mörka ögon i boken. Man ser det man vill se, tydligen.
Själv drar jag mig för att se filmversionen av ”En dag” eftersom min bild av bokens Emma är en tjej som är ljusår från Anne Hathaway. Men jag har inga problem med att se otaliga repriser av ”Bridget Jones dagbok” . Rollbesättningen av Renée Zellweger visade sig vara ett genidrag, trots att den vanligtvis pinnsmala amerikanskan först kändes helt fel för rollen.
I slutändan tror jag att Hollywood kallt kan ignorera hardcore-fansens raseri angående ”Jack Reacher”. För en blockbuster-thriller har ambitionen att locka betydligt fler än de mest hängivna bokläsarna. Och det görs bäst med ett stort (!) affischnamn.