Gosling är den tjejerna vill ha och killarna vill va'
Läs Sylvia Balac krönika
Han är ett fyllo. Hänger med en uppblåsbar sexdocka. Dödar folk genom att stampa på deras huvuden.
Men jag älskar honom ändå.
För några veckor sedan efter en kväll på soffan tänkte jag knyta mig när ett namn stack ut som vore det 3D i mobilens tv-tablå. ”Bristande bevis” med Anthony Hopkins och RYAN GOSLING. Sängen fick vänta.
En hyfsad thriller där det mest anmärkningsvärda är att Gosling ger Oscarsvinnande Hopkins en rejäl match inte bara i intrigen utan i varje scen de delar.
Utmanande roller. Svåra roller. Osympatiska roller. Ryan Gosling har knappast tiggt om att bli Hollywoods nya älskling. Men vad gör det när han har den där filmstjärnekvaliteten som gör att man ändå hejar på honom, oavsett hur många hjärtan eller skallar han krossar.
Mig fick han först på fall som socialt handikappade Lars i ”Lars and the real girl”. En roll långt från både hunken Jacob i ”Crazy stupid love” och den namnlöse sociopaten i ”Drive”. Hans egentligen ganska vanliga utseende öppnar upp för en stor bredd.
Även utanför bioduken gör Gosling sådant som är omöjligt att inte gilla. Som att han avvärjde ett bråk på öppen gata i New York. Att han driver en marockansk restaurang. Att han stödjer djurrättsaktivisterna PETA. Att han gråter till Disneys ”Dumbo”.
Han älskas av publiken, kritikerna – och internet. För några år sedan exploderade han som fenomen i och med bloggar som Fuck Yeah! Ryan Gosling, Feminist Ryan Gosling och min favorit: Gosling vs en hundvalp – vem är sötast?
Förmodligen har han nåt stinkande, maskätet lik i garderoben. Det har alla människor. Men tills det är framsläpat i ljuset får han finna sig i att vara den nye ”tjejer vill ha honom, killar vill va’ honom”-snubben som vi projicerar våra drömmar och förhoppningar på.