Bli inte journalist
– om du drömmer om glamour
Cupcakes? Heels? Bubbel? PRINSAR?
Vad yrade hon om?
Exempel: Maria Montazami.
Exempel: Per Morberg.
Exempel: Alla ”Big brother”-deltagare genom tiderna.
Exempel: Lars Winnerbäck.
Det florerar en mängd missuppfattningar kring mitt jobb, har jag märkt.
Bara för någon vecka sedan fick jag en smärre chock när en rätt nära vän kom släpande på en allvarligt skev uppfattning om vad det egentligen är jag sysslar med på dagarna.
– Jag tänker mig att du trippar omkring i heels bland torn av cupcakes, fontäner av ljusrosa bubbel och kindpussas med härliga kändisar som Izabella Scorupco och kanske några sydeuropeiska prinsar, sa hon.
Jag tittade på henne.
Länge.
Samtidigt åkte min mun upp i ett förvånat gap som påminner om det överdrivna minspel som Anders Bagge har under auditionveckan i ”Idol” då han ser någon 16-årig tjej vars sångröst är den ”bästa han någonsin hört”.
Cupcakes? Heels? Bubbel? PRINSAR?
Vad yrade hon om?
Visst, jag är nöjesreporter på Aftonbladet, och det är ett alldeles underbart jobb. Ett drömjobb. Men det innebär till 5 procent ”glamour” (trånga pressrum med blaskigt kaffe, pissljummen mjölk och mjuka havreflarn) och till 95 procent om att tampas med kändisar av olika slag.
Och ”härliga” vet jag väl inte, snarare ett, a euhm, väldigt speciellt släkte.
Så jag fick dra en djup suck och börja rabbla vad det är för typer jag har kontakt med på dagarna (mestadels per telefon men även i ovan nämnda pressrum).
1. Den jättejättejättetrevliga kändisen. Den här kändisen ler så mycket att den måste ha konstant träningsvärk i smilbanden. Den anstränger sig så mycket för att vara trevlig att den inte riktigt kan fokusera på att svara på frågorna så intervjuer med en jättejättejättetrevlig kändis kan bli rätt platta.
Exempel: Maria Montazami.
2. Klickkändisen. Den här kändisen föraktar journalister över allt annat på jorden. De tycker att intervjuer är värre än krig/dra ut visdomständer/avliva hundvalpar. Med ett undantag. När de ska släppa en skiva/kokbok/självbiografi. Då duger vi. Men allt som oftast får man bara ett klick i örat när man ringer dem.
Exempel: Per Morberg.
3. Sladderkäften. Den som svarar på alla frågor, liiite för ärligt. Typiskt svar på frågan
”När har du varit som mest rädd?”:
– När jag vaknade upp mitt under pågående bröstoperation och såg läkaren gräva in implantaten under bröstmusklerna. Eller när min morfar tog ner mig i källaren och klädde av sig framför ögonen på mig”.
Exempel: Alla "Big Brother"-deltagare genom tiderna.
4. Den tystlåtne. Den tystlåtne pratar helst inte. Alls. Den undviker all form av press som pesten och är ärliga när de säger att de ”inte gillar kändisgrejen”. Det händer att de svarar i telefon eller att man stöter på dem på någon gala, men det är ungefär lika stor sannolikhet som att se ett lodjur på Sergels torg.
Exempel: Lars Winnerbäck.
5. Tommy Körberg. Han är en klass för sig. Alldeles alldeles underbar, när han sätter den sidan till.
Någon prins har jag aldrig sett.
Och inte några cupcakes eller bubbelfontäner heller.
Det enda hon har en poäng i är ”heelsen” (ett par utslitna lågbudgetklackar som klapprar förtroendeingivande på pressrumsgolv).