Sanna Nielsen gör pannkaka av alla
Uppdaterad 2019-07-31 | Publicerad 2014-02-08
Och efter Sanna Nielsen kommer...
Fråga lemurerna.
De kanske vet.
Men den som får den värsta pärsen är ”Mr Ladies night”.
Martin Stenmarck har under veckan stått i hatt och fräsiga brallor framför en ljusrigg.
Mycket fräsiga brallor.
Elaka tungor har viskat att 41-åringen har tagit på sig sin allra finaste ålderskris. Men någon måtta med finurligheterna får det vara. Tävlingen är redan tillräckligt åldersfixerad som den är.
”Stenis” är den mest utsatta favoriten i kväll. Det fullkomligen vimlar av potentiella skrällar.
Man skulle kunna säga att Stenmarck har skottat garageuppfarten för sin medverkan genom konceptet ”Ladies night”. Många honor, och säkert också en hel del hannar, brukar få dåndimpen av den bredbente och sympatiske underhållaren. De vill gärna klä honom i sina trosor och kalsipper.
Men det är samtidigt svårt att bedöma hur starkt stöd han har. Är han fortfarande en artist med en hängiven publik? Och gamla favoriter i repris brukar ha det svårt i tävlingen i dag. Framför allt om de saknar en klockren låt.
Det räcker inte med en dyr ljusrigg som blinkar, åmar sig och gör sig till. Det har det aldrig gjort. Och om Stenmarcks bidrag faller igenom och drattar på arslet i kväll lär det bli hans sista framträdande i Melodifestivalen. Han får försöka tanka sin karriär med snabba hits någon annanstans.
Innan tävlingen började sa Christer Björkman att det finns tre potentiella vinnare ute i Europa i årets startfält. Vilka han tror på avslöjar han givetvis inte. Då skulle han bli hängd i sin arbetsklädsel (en huvtröja).
Men oddsen är låga för att ett av dem är Sanna Nielsens ”Undo” är lägre än nivån i ”Paradise hotel”. Balladen glöder av vinnarfeeling. I Linköping kommer Nielsens stämband att rulla fram över konkurrenterna och förvandla dem till pannkakor.
Men därefter?
Älskvärda The Refreshments är folkligare än ”På spåret” och bör inte underskattas – men varför måste de klä ut sig och uppföra sig som clowner? Kommer Panetoz lekstuga att uppfattas som töntig eller uppfriskande? JEM?
Det här startfältet gör en fläta av Nostradamus skägg. Som en vis spåtant en gång sa: det är svårt att göra bearnaise och lätt att tippa fel.
Programmet firar dessutom två födelsedagar. Det är 40 år sedan ABBA vann Eurovision med ”Waterloo” och 30 år sedan som Herreys gjorde likadant i gyllene skor.
ABBA är inte på plats. Om du trodde det – ring din terapeut.
Men däremot uppträder Nanne Grönvalls söner och Benny Anderssons barnbarn, Charlie och Felix, i Little Great Things. Det vore en bra story om turboglinen skrällde just i kväll.
Och så dyker Herreys upp med en banan.
Herreys? ”Hurra.”
Sean Banan? Jävla bra.
1. Love trigger
Artist: JEM
Text & musik: Boström, Santos, G:son
Och här är Melodifestivalens cover på – Black Eyed Peas. Radarparet och låtskrivarna G:son och Peter Boström har byggt ihop en gymhit med samma förtjusning som barn bygger Lego. De har plockat bitar från, ja, lite överallt. ”Love trigger” är framför allt musik för folk som gillar att svettas på löpband. Det är bra ”pump” i låten. Välgjord poplåt, men om gruppens kyliga och osäkra framförande ska gå direkt till final måste nog roddmaskiner lära sig använda en smartphone.
2. Hallelujah
Artist: The Refreshments
Text & musik: Joakim Arnell
Om svenska dansband var lika bra som The Refreshments skulle till och mad jag lära mig bugga. Uramerikansk pubrock från Gävle. Med Jerry Lee Lewis-piano. ”Hallelujah” fickparkerar raggarbilen mellan Dave Edmunds och Frälsningsarmén. Men tyvärr jönsar gruppen till sig för att nå så många som möjligt i stället för att vara The Refreshments. Gitarristens hysteriska myggjagare skulle kunna användas som badkar. De är större än låten. Mycket större.
3. Glow
Artist: Manda
Text & musik: Mason, Deb m fl
Joy Deb och Linnéa Deb skrev fjolårets vinnarlåt med Robin Stjernberg. De har en förmåga att göra mainstream med värme och mycket känslor. Men Manda, som några kanske känner igen från talangjakten ”X factor”, kan inte bära upp låten. Numret är för pretto, sången är för klen. Hon får nog nöja sig med att vara den första artisten i tävlingens historia som uppträder tillsammans med tre stora glasstrutar som spelar fiol.
4. Efter solsken
Artist: Panetoz
Text & musik: Nzinga, Badjie m fl
Tjo och tjim, tjim och tjo.
5. I am somebody
Artist: Pink Pistols
Text & musik: Päivärinta, Geli m fl
Och här undrar vän av ordning – vad är det för fodral som medlemmarna i Rosa Pistoler använder i början av numret? Är det svarta kringlor? Är det pynt som blev över efter att en jättestor julgran plockades ner vid tjugondag Knut? Är det ett djur? Är det en farkost? Är det fantasifulla axelvaddar? Är det svamp? Hmm. Hmmm. Hmmmm. Ja, det finns ju inte mycket att fundera på om själva bidraget. Disconumret är en blek Alcazar-kopia. Med metalgitarrer.
6. Undo
Artist: Sanna Nielsen
Text & musik: Kempe, Kreuger m fl
I den här deltävlingen är Sanna Nielsen ett så stort utropstecken att man måste åka hiss till toppen av skiljetecknet. Det är ingen ”Euphoria”. Det är ingen ny ”Moving on” heller. Men det är, som många trodde på förhand, en tydlig vinnarkandidat. Ett majestätiskt och klassiskt Eurovision-nummer där bara ljussättningen borde få ett pris. En röst. En melodi med mycket snyftgrädde. En sångerska i sitt livs form. Ett riktigt ”håll käften”-framträdande.
7. Set yourself free
Artist: Little Great Things
Text & musik: Grönvall m fl
Nanne Grönvalls söner har ärvt sin mors turbo. Det går undan när Little Great Things studsar runt i laserljusen och ”rockar” som Lilla Melodifestivalen. Sångaren ser ut som om Billie Joe Armstrong i Green Day har krympt i tvätten, energinivån är lika hög som en rökpaus på Jamaica. Musiken är en vattendelare. Mixen av söt hard core och pop kan få hårdrockare att spy i sitt eget hår. Kanske rättvist. Men här, i den här gudsförgätna tävlingen, är Little Great Things en gullig vitaminshot.
8. När änglarna går hem
Artist: Martin Stenmarck
Text & musik: Stenmarck, Bard m fl
En hatt framför en ljusrigg? Tjaha. Låten ändrar skepnad på tre minuter – från ful ankunge till svan. Inledningen är kass. Ett tamt dravel som får Anders Glenmark att likna Bob Dylan. Men mot slutet lyfter det i ett elegant stilbrott. I stället för att avsluta med en refräng höjer Stenmarck intensiteten i några verser som växlar tempo och höjer energinivån till sista tonen. Och lyssna noga på texten. Martin Stenmarck kommer i direktsändning.