Du är vår räddning, matador Madonna
Kristin Lundell om det ålderssexistiska samhället
Yoko Ono, Madonna och Björk.
Tre av världens stora konstnärer och artister.
Fast enligt vissa är det två gamla och en tjejmusiker.
I veckan kände sig Mick Jagger tvungen att skriva ett öppet brev för att bemöta de som tycker att en man i hans ålder (71) bör bete sig som just en man i hans ålder.
Iggy Pop – snart 68 – får ständigt försvara sig mot människor som kräver att han ska sluta springa runt med bar överkropp på scen. Hans kropp är ju inte längre tjugo om en säger så.
Och så Bruce Springsteen, 65, som fortfarande – efter trettio år i branschen – får frågan om han skriver sina låtar.
Hur kan det fortfarande få vara såhär?
Hehe.
Jaja, jag vet att ingen gick på det.
Världen har som bekant inte vänts upp och ned sedan vi sist kollade.
Det har däremot bara gått två månader och sju dagar av 2015 men redan har tre av populärkulturens mest banbrytande artister åter behövt göra upp med omvärlden.
Det började med Björk – som i dag gör sin första av nio utsålda konserter i New York och som från och med i morgon är huvudperson för en utställning på Museum of Modern Art – som i slutet av januari berättade för Pitchfork Review hur det fortfarande antas att hon inte skriver sin egen musik.
Tre veckor senare, på sin 82-årsdag den 18 februari, skrev Yoko Ono ett öppet brev på sin hemsida. ”Gör mig inte gammal med era tankar om hur jag borde vara. Fatta min energi eller håll tyst” förklarade Ono innan hon svingade nästa slag mot de som ansåg att hon, i videon till singeln ”Bad dancer” från 2013, bar på tok för korta shorts.
”Det är ensamt att dansa i mitten av ett ålderssexistiskt samhälle” skriver Ono i det öppna brevet.
Hon dansar dock inte ensam i mitten.
Där rör sig också Madonna runt iförd en matador-kostym.
I videon till ”Living for love” retar hon tjurar med rött skynke.
När hon har tämjt dem dansar hon på deras ryggar.
Det är väldigt symboliskt alltihop.
I går släppte Madonna sitt trettonde studioalbum ”Rebel heart” och trettiotvå år efter debuten visar hon inga tecken på att hänga in dansbodyn i garderoben.
Till skillnad från många andra artister i skjorta – ingen nämnd, ingen glömd – nöjer sig inte Madonna med att ha i går i sin hand.
Hon är fortfarande ute och jagar morgondagen med varje skiva.
Ju äldre jag själv blir desto mer tacksam blir jag mot Madonna.
Det är för varje år som jag inser hur mycket hon gjort och hela tiden fortsätter att göra för oss andra.
Madonna gör det som ingen före henne har gjort.
– När kvinnor når en särskild ålder accepterar de att de inte är tillåtna att bete sig på vissa sätt. Men jag följer inte reglerna. Jag har aldrig gjort det och har inga planer på att börja nu, förklarar Her Madgesty i intervjun med Rolling Stone som släpptes igår och som bland annat handlar om ålderssexismen.
För det är så som ordet ”ageism” ska översättas till svenska.
Allt är enligt premissen att det är jättehäftigt att vara rock’n’roll hela livet – kolla bara på Keith Richards! En legend! – men bara om du är mansmänniska.
För oss andra är räddningen att Madge aldrig verkar se det som ett alternativ att lägga sig.