Kristina Ohlsson: ”Jag skriver sagor för vuxna – och de behövs”

Författaren om skrivande, idéer, skräck och nya boken – en ”pangskröna”

Publicerad 2019-06-10

Produktiva Kristina Ohlsson skriver fortfarande tre böcker om året. Nu har hon precis kommit ut med sin tredje bok om advokaten Martiner Benner – en man som gråter titt som tätt. – Jag gillar det. Det brister ibland. Han måste inte vara mjuk, men jag tänkte att han kunde få gråta lite. Det är trist när hårdkokta personer i deckare är endimensionella, säger hon.

Hon är mörkrädd – men ryggar aldrig inför brutala mord.

– De små blygsamma historierna intresserar mig inte riktigt. Ni förstår, det här kommer inte att vara en snäll historia. Det här är en riktig pangskröna, säger Kristina Ohlsson om sin nya bok.

Hon spritter av energi, bjuder generöst på sig själv, skrattar ofta och för knappast tankarna till ond, bråd död. Ändå är det just det som är hennes vardag.

Kristina Ohlsson skriver bland annat bokserien om Fredrika Bergman, som också blivit tv-serie. Nu har hon precis kommit ut med Henrys hemlighet, den tredje boken om advokaten Martin Benner som gång på gång dras in i olika kriminalfall.

– Jag var så trött på att få frågan ”Är det du som är Fredrika Bergman?”. Så jag konstruerade en man, en karaktär som inte var jag, ganska glidaraktig med dyra vanor, dyr bil och dyr bostad som är lite ängsligt placerad vid Stureplan i Stockholm.

– Men han är faktiskt lite lik mig, i det här krassa, den ganska mörka humorn – jag försöker se något roligt i allt som händer – och sarkasmen. Och jag kan nog uttrycka mig minst lika vulgärt som han.

Vad åt Bond till frukost?

Du har gjort honom till en kvinnokarl, men också en man som gråter titt som tätt?

– Ja, jag gillar det. Det brister ibland. Han måste inte vara mjuk, men jag tänkte att han kunde få gråta där lite. Det är trist när hårdkokta personer i deckare är endimensionella. Undantaget är James Bond som bygger på att han ska vara det. Han är alltid smashing, han är alltid i toppform. Vi får aldrig veta att han är dålig i magen, vad han åt till frukost eller hur han ser ut när han är lite sömnig och har grus i ögonen.

– Martin Benner är inte tänkt att vara en sådan osannolik figur. Jag vill att han är en riktig människa. De flesta, även hårda män som jag känner, har någon liten punkt i sin personlighet – och om du trycker för hårt så brister det.

I böckerna har Martin Benner barn.

– Jag tvekade länge om han skulle ha barn. När jag läste de första hundra sidorna jag hade skrivit av Lotus blues tänkte jag att Martin Benner är rolig, men inte sympatisk. Allting kändes hårt och kallt. Så tänkte jag: Tänk om han har barn? Tänk om han är ensamstående på något sätt. Men han är ju som jag: Vill inte ha barn.

Men när systern dör tar Martin Benner ändå hand om sin systerdotter.

– Jag tvivlar ju inte på hans lojalitet till sitt adoptivbarn. Hon går ju först, men det tar sig andra uttryck. Han har ju ett känsloliv, ömhet kan se så olika ut.

Idén ligger och skvalpar

Skrivkramp lider Kristina Ohlsson knappast av. Hon skriver fortfarande uppåt tre böcker om året. Sedan debuten för tio år sedan har det blivit 20 böcker.

– Men jag har skrivit 22 böcker. Henrys hemlighet är den tjugonde, den tjugoförsta kommer i höst, den tjugoandra i vinter.

Och hon har redan en idé till en fjärde bok om Martin Benner, Lucy och lilla Belle.

– Den ligger lite och skvalpar. Jag aktar mig för att tänka ut hela, det kan jag inte innan jag börjar skriva. Jag vill att första skrivvarvet blir som att jag hade läst boken första gången. Jag ska sitta så här: ”Wow! Var det så här?!” Men jag har andra böcker emellan nu som jag kör först.

– Allt måste inte vara så himla genomtänkt, att man ska driva stora frågor och få folk att tänka stora saker de inte tänkt innan. Ibland behöver vi bara bli underhållna.

– Jag får en massa idéer varje dag. Men jag brukar inte skriva ner dem, de som stannar av sig själva är de som är värda att förvalta. Man har ett litet källarrum i hjärnan där man kan gå ner och kolla ibland: Vad händer här? Ligger det något och väntar? säger hon och skrattar till.

Ser skräcken som tillgång

Hur lättskrämd är du själv, egentligen?

– Alltså, ganska rejält lättskrämd. Jag kan lätt stressa upp mig i mörker, eller om jag ligger och nojar över något ljud så kan jag lätt skrämma upp mig. Men jag har börjat se det där som en tillgång, att koppla vissa ljud till sådant som är helt osannolikt. Följ den tanken helt ut. Först håller du på att dö av skräck, men du upptäcker också vad du är kapabel att tänka ut. Och hur många andra som har gjort det före dig. För det är ju därifrån allting kommer: Skräckfilmerna och skräckböckerna.

– Jag skriver sagor för vuxna. Och det behövs, allting måste inte vara så himla genomtänkt, att man ska driva stora frågor och få folk att tänka stora saker de inte tänkt innan. Ibland behöver vi bara bli underhållna.

När vi skils åt ger hon Femplus reporter ett visitkort.

På baksidan står det frankt: ”If everything seems under control, you’re simply not going fast enough”. (Om allt verkar vara under kontroll kör du inte tillräckligt snabbt).

Baksidan av Kristina Ohlssons visitkort.

Kristina Ohlsson

Ålder: 40 år.
Familj: Fem syskon och föräldrar.
Bor: Stockholm.
Bakgrund: Säkerhetspolitisk analytiker för Säkerhetspolisen, Utrikesdepartementet, Försvarshögskolan samt "Counter Terrorism Officer" på OSSE i Wien.
Yrke: Författare, har sålt 3,5 miljoner böcker på 30 språk.
Utmärkelse: Har bland annat fått Sveriges radios Barnens romanpris 2013 för Glasbarnen.
Läser just nu: Har precis avslutat Belinda Bauers När repet brister och börjat på De svarta näckrosorna av Michel Bussi.
Tittar på: Mycket krim, tv-serien Speechless med Minnie Driver på Viaplay och svenska Dips på SVT.
Litterära förebilder: Stephen King mest av alla. Dennis Lehane är magiskt bra. För barnböcker är det Maria Gripe och Astrid Lindgren.