4 juli och jag höjer en skål för Zimmy’s

Kristin Lundell om Dylan-haket Zimmy´s.

Självömkande countryhits, milkshake och Bob Dylan-­haket Zimmy’s.

Det är fjärde juli och dags att fira det stora landet i väst.

När man hört en låt tillräckligt många gånger börjar den till slut att bli bra.

Eller åtminstone mindre dålig.

Man kan också längta efter en låt som man aldrig trodde att man skulle bry sig om. Som en extremt självömkande countryhit som jag glömt namnet på men som spelades oavbrutet på stationerna i norra Minnesota.

Det senaste året har jag lyssnat på timmar och åter timmar av amerikansk radio.

Jag har gjort det för att ta seden dit jag kommer.

För det är fusk att plugga in sin telefon i bilstereon med medtagna låtlistor. Det vore ju som att ta med sig fika hemifrån. Man måste hålla till godo med det som bjuds.

Sista gången jag hörde den där självömkande countryhiten som jag glömt namnet på var när jag parkerade utanför Zimmy’s.

Den som i dag tar bilen till Hibbing i norra Minnesota kommer inte längre att kunna parkera utanför det urtrevliga Dylan-haket, som ligger bara några kvarter från det blå hus där en av USA:s största musiker växte upp. Zimmy’s brukade vara mittpunkten för alla som befann sig i staden i något rockrelaterat ärende.

Eller som bara ville ha den godaste vegetariska burgaren i området.

Det var också där som ”Class of ’59” brukade träffas en gång i månaden. Bob Dylan dök aldrig upp för att prata minnen med sina gamla klasskamrater. Nu är det för sent.

Nästa år skulle Zimmy’s ha firat 25 år men festen är inställd. I våras stängde restaurangen i en typisk historia om småstadsekonomi i kölvattnet av en världsomfattande finanskris. Jag är glad för alla luncher och middagar jag hann få på Zimmy’s innan dess.

Det var på Zimmy’s jag först tänkte när jag förra veckan hörde att en Dylan-text sålts för 15 miljoner kronor. Och det är på Zimmy’s som jag tänker på i dag när det är USA:s nationaldag. Jag skålar på distans med förhoppningen att jalusierna snart kommer att dras upp igen.

Att milkshakemaskinen redan nästa år, när ”Highway 61 revisited” fyller femtio, kommer att snurra parallellt med skivan i jukeboxen.

Följ ämnen i artikeln