Roger Waters: ”Varför i helvete skulle vi återförena Pink Floyd?”

Publicerad 2019-10-05

Roger Waters.

Ett möte med Pink Floyd-legendaren Roger Waters blir nästan som en boxningsmatch.

Han vill bara prata politik. Man får liksom kontraslå in frågorna om musik. Men då svarar han på dem. Som den om Pink Floyd skulle kunna återförenas.

– Varför i helvete skulle vi? Det kommer aldrig att hända. David Gilmour och jag skulle aldrig mer kunna jobba ihop, säger han i en exklusiv intervju med Aftonbladet.

Från maj 2017 till december 2018 turnerade Pink Floyd-legendaren Roger Waters med showen Us + Them runt hela världen. Den innehöll låtar från senaste albumet ”Is this the life we really want?” och många av Pink Floyds klassiker. Totalt sågs 156 konserter av 2,3 miljoner människor.

Konserten i Amsterdam filmades och utgör grunden för ”Roger Waters Us + Them” som hade världspremiär, utom tävlan, på filmfestivalen i Venedig för knappt en månad sedan.

Det är då vi möts. I en svit på lyxhotellet Excelsior tar Roger Waters emot åtta journalister. Han ser nästan oförskämt pigg och vältränad ut för att vara 76 år gammal. Han börjar omedelbart prata politik. Om hur han i Brasilien fick order att inte prata politik på scenen efter klockan 22. Då skulle han arresteras. Arrangören förstod att Waters skulle säga något elakt om Jair Bolsonaro, han som en tid senare valdes till landets president.

– Vi tajmade på repetitionerna. Mitt i ”Welcome to the machine” förkunnade jag mitt budskap, femton sekunder innan klockan slog tio (skratt).
Han fortsätter berätta om vad han tycker är fel i politiken i Brasilien, Italien, Polen, Storbritannien, USA och, naturligtvis, hans käpphäst, Israel.

Den gris, från omslaget till Pink Floyd-skivan ”Animals”, som i form av en stor ballong brukar sväva över publiken på konserterna, förser han alltid med någon symbol eller slagord. När han placerade en Davidsstjärna, en känsloladdad judisk symbol på den, anklagades han för att vara antisemitisk. Någon han bestämt förnekar.

– Däremot är det väl omöjligt att inte tycka att Israels övergrepp mot sin palestinska befolkning är fruktansvärd, säger han.

– Det är bara så fegt av alla etablerade artister att inte våga välja sida i den frågan. Men det är klart… de flesta artister är bara narcissister som mest bryr sig om sitt varumärke.

Redan på just ”Animals” (1977) gav Roger Waters uttryck för sina socialistiska tankegångar.

Varför är du så politiskt engagerad?

– Jag var politiskt engagerad långt innan jag började skriva låtar om politik. Min mamma var med i kommunistpartiet. Jag var bara 15 år när jag blev ordförande för Unga socialisters lokala avdelning i Cambridge där jag växte upp.

– Och hur kan man inte vara det så som vår värld ser ut nu? Unga människor är det. Kanske är det därför jag, som du kan se i filmen, även har många yngre i publiken. Det handlar inte bara om att spela inför åldrande människor som vill återuppleva sin ungdom igen och igen.

Det känns som att han syftar på Rolling Stones, så jag kan inte låta bli att fråga vad som skulle hända om han stöter på Mick Jagger, en annan gäst på filmfestivalen. Skulle de ta en drink ihop?

– Ha ha, tror inte det. Mick och jag har nog ingenting gemensamt… utom möjligen en viss känsla för rytm.

När förstod du att du gjorde musik som berör så många? Och att det skulle bli vad du skulle ägna dig åt resten av ditt liv?

– De första fem, sex åren med Pink Floyd tjänade vi typ sju pund var i veckan. Jag gick ständigt och tänkte på vad jag skulle bli när jag blev stor. Med ”The dark side of the moon” (1971) vände det förstås. Efter det har jag inte oroat mig.
(Albumet sålde i över 40 miljoner exemplar)
– Lustigt att du ställde den frågan, faktiskt… bara häromdagen skämtade jag med några i familjen om att ”nu känns det som att jag nog aldrig behöver skaffa mig ett riktigt jobb”…
Trots att han lämnade Pink Floyd 1985, lever musiken vidare. Gitarristen David Gilmour och trummisen Nick Mason har tillsammans med andra musiker turnerat som Pink Floyd. Waters själv spelar alltid massor av Pink Floyd-klassiker på konserterna. Men någon återförening är inte aktuell.
Sprickan mellan Gilmour och Waters är för stor efter de rättstvister som följde i samband med att Waters hoppade av.
– Rättstvisterna ångrar jag att jag drog igång, vi borde ha försökt göra upp i godo direkt i stället för att bråka om det i flera år.
– Vi återförenades och gjorde Live8-galan för den goda sakens skull 2005 och både Nick och David spelade med mig i London för åtta år sedan. Men annars… David och jag skulle aldrig kunna jobba ihop igen på allvar. Vi har inte utvecklats i samma takt, han har helt enkelt aldrig vuxit upp. Men jag sjöng med Nick på en konsert nyligen. Honom älskar jag som en bror.
Vad väntar nu?
– Nästa år ska jag ta det lite lugnare. Kanske 50, 60 konserter, som mest.
FOTNOT: Filmen visas på bio i Göteborg och Lysekil söndag 6 oktober och i Stockholm måndag 7 oktober och torsdag 10 oktober. Den kommer också att visas i Surahammar (31/10), Helsingborg och Rimforsa (1/11) och Ljusdal (22/11).