Hannes Holm: En man som kan vinna en Oscar
Hannes Holm om Oscarsracet, exflickvännen Josefin Nilssons bortgång och hur han fick SF:s vd sparkad
Uppdaterad 2017-12-27 | Publicerad 2017-02-24
MALMÖ. På söndag natt kan Hannes Holm få ta emot en Oscar inför cirka 60 miljoner tv-tittare runt hela världen.
Nöjesbladet träffade honom några dagar före avresan till Los Angeles för ett samtal om ett ovanligt händelserikt år. Om ”En man som heter Ove”, förstås. Om hur han avsatte vd:n på Sveriges största filmbolag. Om förra flickvännen Josefin Nilssons bortgång. Och om det enda mötet med Ted Gärdestad, som han nu ska göra en film om.
Vi äter lunch på Bullen mitt i Malmö. En klassisk journalistkrog. Hannes Holm berättar att där hängde Jan Guillou & co efter sändningarna av SVT:s ”Rekordmagazinet” på 1980-talet. Där spelades även några scener till ”Delhis vackraste händer” in. SVT-serien som sändes i julas, där Björn Kjellman spelade en journalist som drog till Indien på äventyr.
Annars har Hannes Holm ägnat de senaste åren åt ”En man som heter Ove”. Skrivit och regisserat filmen som sågs av 1,7 miljoner på bio. Som blev fjolårets största utländska publiksuccé i USA (där för övrigt Fredrik Backmans förlaga toppar New York Times lista över mest sålda pocketböcker).
Oscarsaktuell
Nu kan alltihop krönas med en Oscarsstatyett för årets bästa utländska film på söndag natt. I så fall första gången sedan Ingmar Bergman-filmen ”Fanny och Alexander” vann för 33 år sedan. – När man blir Oscarsnominerad, blir man också Oscarsdominerad, säger Hannes. Han har varit en flitig USA-resenär under vintern.
– Jag gjorde en stor pr-turné innan premiären. Los Angeles, Minneapolis, Chicago och Washington. Till New York kom även Rolf (Lassgård) och Bahar (Pars). Sedan har vi varit tillbaka flera gånger för visningar för medlemmar av Oscarsakademien. Vi är med och pratar med dem efteråt. Det är häftigt, det här är ofta gamla filmarbetare, de som gjorde de filmer vi såg på 1970-talet, de kan sina saker. De tycker om filmen. Och blir alltid fascinerade för hur lite pengar vi har gjort den för.
Flera gånger var Hannes Holm faktiskt tveksam till att göra filmen.
– Annica Bellander (filmens producent) gav mig boken och tjatade enträget. Jag var tveksam. Man är ju lite halvkorkad om man gör film på en bestseller, man kan förstöra läsupplevelsen för en herrans massa människor.
”Trodde det var en komedi”
– Jag trodde boken var en renodlad komedi, men när jag hittade den dolda kärlekshistorien tände jag till. Jag skrev manus ganska snabbt. Efter tredje dagen dök Rolf Lassgård upp i mitt huvud. Strax innan inspelningsstart, hoppade dock Hannes Holm av. Han var missnöjd med SF:s (Svensk Filmindustri) inställning till hela projektet. - Det var inte bara deras vinstmarginal på budgeten, att de ville ha en större del av kakan. Jag som erfaren regissör kände att det här håller inte måttet, det hade jag ingen lust att fronta. Det kändes också olustigt att ledningen var så extremt frånvarande. Sedan nådde man en överenskommelse om budgeten, men Hannes Holm var fortfarande sur, långt efteråt.
– Vi i teamet var väldigt isolerade från SF. Ett par månader efter premiären, när filmen blivit en sådan framgång, hade jag fortfarande inte hört ett ord från vd:n. Jag kontaktade SF:s styrelse och sa att jag tycker det här är skit. Ingen pratade om de tidigare pengabråken utåt, men allt skulle få stora konsekvenser några månader senare. Under fjolårets Cannes-festival blev det mycket rabalder kring att SF hade hyrt en dyr lyxyacht, men framför allt kring ett dyrbart fylleslag på en nattklubb, som slutade med att SF-chefen nitade en norsk filmproducent. Rykten spreds snabbt om en grabbig och sexistisk miljö i bolagets ledning. Inget hände. Inte förrän Hannes Holm tog bladet från munnen och berättade om SF:s pengakrav kring inspelningen av filmen.
– När jag förstod att styrelsen inte gjorde något åt saken efter vad som hände i Cannes, tyckte jag att jag kunde berätta. Absolut, det kan ha varit därför vd:n Jonas Fors fick gå. Men det var många, främst tjejer, som mådde illa under den där tiden. Det var nog definitivt därför Annica (Bellander) slutade på SF.
Har du aldrig känt dåligt samvete för att du orsakade så vd:n fick sparken?
– Hade han kommit förbi en enda gång och skakat tass innan inspelningen och kanske sagt Vad kul det här ska bli, då hade vi haft en relation, då hade det varit mycket svårare. Nu var det mycket enklare för mig. Som man bäddar får man ligga.
Sedan sex år tillbaka bor Hannes Holm, hustrun Malin och deras två döttrar, tio och tolv år gamla, i ett hus i Limhamn i utkanten av Malmö.
– Vid 47 års ålder tyckte jag det var dags att flytta hemifrån. Och Malin kommer från Skåne, från Ängelholm. Jag trivs bra med att bo här och kunna ta promenader med Charlie vid havet. Ja, Charlie är en hund, alltså. Sedan åker man till Stockholm och har möten. Och spelar in filmerna på exotiska platser som Trollhättan…
– Vi har anpassat oss här. Barnen var fyra, fem år när vi flyttade hit. Nu pratar båda som Kattis Ahlström.
Hur träffades du och Malin?
– I en luftballong när vi spelade in ”Det blir aldrig som man tänkt sig”. Några skådespelare var höjdrädda. Malin var stand-in för ”Jossan” (skratt), som jag ju var ihop med då. ”Jossan” är Josefin Nilsson (1969-2016), som Hannes blev ihop med när han och Måns Herngren gjorde ”Adam & Eva” några år tidigare. Josefin Nilsson, den folkkära Ainbusk Singers-sångerskan och skådespelerskan, som gick bort i februari i fjol. Hon hittades död i sitt hem på Gotland, blott 46 år gammal.
– ”Jossan” och jag var ihop ungefär två år. Sedan träffades vi nästan aldrig, men höll kontakt på sms. Följde varandras liv. Det var kul att hon hade kommit igång med den här föreställningen ihop med systern Marie. Den ville man ju titta på. När Josefin begravdes i Visby, höll Hannes Holm på med inspelningen av tv-serien ”Delhis vackraste händer” på andra sidan jordklotet, i Indien. Björn Kjellman var också en nära vän till Josefin, sedan ”Adam & Eva”.
– Det kändes fruktansvärt och hemskt. Björn och jag var övertygade om att kunna åka hem till begravningen. Sedan blir det så konstigt när man inser vad det kostar att stoppa en inspelning, när arbetet blir viktigare än livet och döden. Malin och Hannes blev ihop flera år senare, vid andra mötet, när de träffades i en bar på Göteborgs filmfestival. Hannes och mitt möte äger rum några dagar innan det ska bli känt att det bråkas om biljetterna till Oscarsgalan. Att det ska bli ramaskrin bland somliga, att Hannes Holms fru får en av de bästa biljetterna till galan. Redan vid vårt möte levererar Hannes Holm en spontan kärleksförklaring till hustrun.
– Hon är en stor del av ”Ove”. Jag skulle aldrig ha kunnat skriva eller spela in filmen om hon inte hade varit min sparringpartner. Du kanske inte har läst eftertexterna, där står hon som regikonsult. Om filmen vinner, är det Hannes Holm som får gå upp på scenen och hålla ett tacktal. När vi möts, verkar han inte särskilt nervös för det.
– Nej, jag har inte skrivit något ännu. Sedan förra året har de infört att man ska fylla i ett formulär med alla namn på de man vill tacka, så rullar det i underkant på rutan. Från det man lyfter på rumpan och går fram mot scenen så går klockan igång, 45 sekunder, så det blir ju inte mycket man ska säga. I maj drar han igång nästa film, biografin om Ted Gärdestads (1956-1997)liv. Adam Pålsson spelar huvudrollen.
Vad har du för förhållande till Ted Gärdestad?
– Syrran lyssnade mycket på honom. Jag började inte förstå hans storhet förrän jag fyllt 30.
– Genom en regissör jag var assistent åt, hamnade jag en gång på middag hos Ted och Ann Zacharias. Han var ganska sjuk då, satt mest och tittade ned i maten.