Babben Larsson: Jag blev slagen av min mamma

Det bara small.

Under hela sin uppväxt blev Babben Larsson slagen av sin mamma.

– Hon hade ett häftigt humör och blev hon orolig, då small det, säger komikern till Nöjesbladet.

I kvällens ”Bergs bärbara talkshow” säger Babben Larsson, 57, att hennes mamma gav henne örfilar under uppväxten på Gotland.

För Nöjesbladet berättar komikern nu hela historien om sin mammas humör.

– Hon kunde inte uttrycka sig på ett annat sätt. Om hon blev orolig och inte visste var jag var, då kunde det smälla när jag kom hem. Det var före mobiltelefonerna, så när jag gick ut och träffade kompisar utan att höra av mig blev det så. Och då fick man en örfil, säger Babben Larsson.

För att undvika smällarna började Babben försöka smyga in i hemmet på natten.

Pratade inte om det

Mammans reaktion brukade inte vara lika illa dagen efter.

– Man blev beräknande också. Jag kunde tänka ”Okej, nu är jag ute, men hur pass trevligt har jag? Är det värt det?”. Man visste ju att det skulle komma en reaktion om man kom hem sent.

Våldet tog först slut när komikerns mamma slog henne framför ögonen på killen hon var kär i.

Då var Babben sjutton år.

–  Hon slog mig inför en person jag inte ville bli förnedrad inför. Då satte jag punkt och slog ett glas i golvet. Det var så förnedrande och då var jag så pass gammal att jag kunde markera att det var nog, att det räcker nu, säger hon.

Pratade du och din mamma någonsin om det sedan?

– Nej, nej. Det var ingen idé. Hon var som hon var. Som barn tror jag att man anpassar sig till den förälder man får. Hon var född på trettiotalet och var den gamla skolans förälder. Vi pratade aldrig.

Babbens mamma dog för ett par år sen. För att inte bli samma sorts mamma själv valde Babben att gå i terapi. Hon ville få perspektiv på hur hennes mamma hade fungerat – och hur hon själv fungerade.

– Jag var tvungen att ta reda på hur mina reaktioner tar sig uttryck, för att kunna välja att reagera på ett annat sätt. Man är inte tvungen att göra som man lärt sig hemifrån, man kan välja att göra annorlunda. Så det jobbet har jag gjort. För jag vill vara en annan sorts förälder. Och det har jag varit också.