Det här är årets bästa julskiva – igen
Det var årets julalbum 2012 – och det blir årets julalbum 2016
Ställer en aktuell fråga:
Var är vi på väg?
Rakt in i julmusikens förlovade helvete, förstås.
Men tack gode låtsasfarbror i himlen för Tracey Thorn.
Julmusik kan som bekant delas in i tre kategorier.
1. Buskis
En intressant kategori som bevisar att det bor en göteborgare i oss alla. Däremot är det ont om bra julbuskis. Det är fortfarande, efter alla dessa år, rätt svårt att flytta på ”Mer jul” med Adolphson & Falk och ”Vår julskinka har rymt” med kockarna Werner & Werner. Eller den svårslagna ”Christmas is all around” med Billy Mack från filmen ”Love actually”, för den delen.
Bob Dylans album ”Christmas in the heart” har dock, sedan det släpptes 2009, fått ha på sig julbuskisens grönröda ledartröja. Med en stickad ren på bröstet, såklart. Jo, jag vet att Dylan själv har skrivit att han tog projektet på fullt allvar, men kom igen nu, Mr Jones.
2. Miljöfarligt avfall
I den här stora containern kan 99 procent av all julpop som någonsin har släppts kastas. Julmusikens kommersiella potential – en julhit som återkommer varje år – kan försörja dig härifrån till evigheten. Vilket innebär att en bedrövlig mängd tomtenissar anfaller dina arma öron i december.
3. Bra julmusik
Ah, denna rara och sällsynta fågel.
Alla som vill kan med stor möda och stort besvär pussla ihop en egen spellista med sina favoriter.
De flesta av säsongens nya christmas carols kan med fördel ignoreras. God julmusik måste lagras och får vanligtvis inte rätt patina förrän efter flera år. Ett annat kriterium för den bästa julmusiken är att den helst ska vara sorgsen.
Det visste redan de gamla grekerna. Och de gamla grekerna är i det här fallet Bing Crosby.
Crosbys version av ”White Christmas” från 1942 är fortfarande den mest sålda julsingeln genom tiderna. Låten skrevs till de amerikanska soldaterna som tjänstgjorde i Europa under andra världskriget. Den vita jul som Bing sjunger om är i själva verket en avlägsen dröm för människor som längtade hem. En fantasi och illusion, precis som våra Instagram-jular över huvud taget.
”White Christmas” satte tonen för allt som kommit därefter. Flera lysande undantag finns, säg hej till publiken ”All I want for Christmas is you” med Mariah Carey, men i regel är ”peppen” och allt vad det ordet symboliserar och innebär inte välkommen under granen.
1986 definierade den brittiska popduon Everything But The Girl julhelgen och julmusiken med låten ”Come on home”. Sångerskan och artisten Tracey Thorn sammanfattade högtiden med orden ”it's cold and there's nothing to do”.
Och många år senare lyckades samma Thorn med bedriften att släppa en komplett och helgjuten julskiva. Rita gärna 74 kors i taket.
En anledning till det var att ”Tinsel and lights” kändes som ett personligt brev till en vän än ett insmickrande soundtrack till en nybyggd galleria. Hon blandar egna låtar med ytterst smakfulla covers som Dolly Partons ”Hard candy Christmas”, The White Stripes ”In the cold, cold night” – sedan när behövde bra julmusik handla om just julen? – och Ron Sexsmiths ”Maybe this Christmas”.
Och efter Tracey Thorn kan man undra varför inte Joni Mitchells förtrollande ”River” eller ”Sister winter” med Sufjan Stevens förekommer oftare på säsongens obligatoriska albumsläpp med bjällerklang och röda mular.
”Tinsel and lights” var årets julalbum 2012. Och det kommer också att vara årets julalbum 2016.
Fast det är klart. I år spelar det kanske ingen roll vilken julpop som pluggas. Ju fler gånger som ”Tänd ett ljus” spelas i radion eller i affären, desto närmare kommer vi dagen då ärkeskitåret 2016 tar slut.
Tack gode låtsasfarbror i himlen, igen.