Anna Brolins ben kvällens bästa ben
Det är skillnad på att gå ut på ett dansgolv och skaka på rumpan och att gå ut på ett dansgolv och skaka på rumpan hela vägen från hjärtat.
Det fick vi bevis på i kväll.
”Rullgardin” muttrade Marko Lehtosalo efter sin dans.
Håkan Dahlby sa knappt någonting. Hans besvikna blick var desto mer talande.
Båda två har efter tre veckor vant sig vid fin kritik från juryn. De har tränat och slitit och poängen har haglat in.
Men.
(För att göra en dramaturgisk Tony Irving-vändning på det hela).
De har även dansat lugnare danser tidigare veckor. Och jag misstänker att det kan ligga någonting där.
Jag försöker absolut inte säga att det nu visat sig att Marko och Håkan Dahlby inte kan dansa. För det kan de.
Jag vill däremot påstå – jag kan inte annat än påstå för gudarna ska veta att jag inte är någon danskännare överhuvudtaget – att en fartfylld samba kräver betydligt mycket mer självförtroende och bjuda-på-sig-själv-vilja än en sömnig slowfox.
Som vanlig dödlig TV 4-tittare har jag svårt att se om en vals är felfri eller halvdassig, om det inte är så att deltagaren är riktigt ute och stapplar. Men när det kommer till samba har man ju faktiskt en möjlighet att som tittare bedöma själv om det ser ut som om deltagarna har en pinne i röven när de dansar eller inte.
Ett dåligt rumpskak är ett dåligt rumpskak oavsett om det är Dermot Clemenger eller en trebarnspappa med rödvinsröda tänder och pastasåsfläckar på tröjan som ser det.
Jag tror att både Håkan och Marko var vettskrämda vid tanken på att kasta sig ut på dansgolvet och släppa hämningarna.
Perfekt fotarbete och allt vad nu juryn brukar gå på om är en sak. Det går att sätta perfekt med mycket träning.
Att ge sig hän däremot, det är en helt annan sak.
För övrigt var Anna Brolins ben kvällens bästa ben.
Och kvällens finaste ögonblick var inte på dansgolvet, utan bredvid. Erik Segerstedts mammas replik om att Eriks bror Knut ”också har fått kärlek” hoppade rakt in i hjärtat.