Kändisar från förr

Få var de ungar som inte satt som klistrade framför tv-apparaterna när den värmländske mysfarbrorn Bengt Alsterlind, Karlstads motsvarighet till MacGyver, experimenterade loss i det numera kultförklarade programmet Hajk.

Bengt lyckades med konststycket att entusiasmera en hel ungdomsgeneration. Med pedagogisk fingertoppskänsla lärde han oss tillverka alltifrån säckpipor till färgglada smörgåspålägg. I Hajk var ingenting för töntigt eller banalt.

I början av 80-talet slog gympingen ned som en bomb i det svenska folkhemmet. Och det var Susan Lanefelts tv-program ”Gymping” som banade vägen. Med hurtfrisk glädje och smittsam entusiasm fick hon hela Sverige att resa sig ur tv-sofforna och röra på dödfläsket. För många människor slår nostalgimätarna i topp när de tänker tillbaka på det klassiska ”Kniiip”, de färgglada benvärmarna och de käcka pannbanden.

Det är inte utan att man undrar vad Susan gör idag – drygt 25 år senare?

Hösten 1994 stod både Roy Orbison, Edith Piaf och John Lennon på scen i Sverige. Och tävlade mot varandra. Det var hösten när tv-programmet ”Sikta mot stjärnorna” blev tittarsuccé.

1988 var succén ett faktum. Superhiten ”People say it´s in the air” klistrade sig fast på våra trumhinnor och över en natt förvandlades den anonyma körtjejen Ankie Bagger till ny popdrottning och nationell musikkändis. Ett år senare följde hon upp med listraketen ”Where were you last night” och befäste sin plats på den svenska popscenen.

Framgången fortsatte en bit in på 90-talet – men sedan klingade den av. Ankie Bagger var helt plötsligt borta från rampljuset.

Idag, 15 år senare, jobbar hon som skribent för en tidning som hon startat tillsammans med radioprofilen Gert Fylking.

Han var med och startade succéprogrammet ”Antikrundan”. Med ”Sköna söndag” tog han dam- och skvallerpressen in i tv-formatet. Genom ”Aspegren mitt i maten” banade han väg för en ny generation matprogram.

Jesper Aspegren har onekligen gjort avtryck i svensk tv-historia. Man undrar ju förstås vad han har hållit sig sysselsatt med de senaste åren

?

90-talet var dj-duon Rob’n’Raz storhetstid. Deras funkinspirerade klubbmusik gick stenhårt på dansgolven runt om i landet, och längst fram stod rapparen David ”D-Flex” Seisay.

Den muskulösa amerikanen var redan då en av landets mest eftertraktade personliga tränare. Under 90-talets eurodiscovåg blev han ett lika vanligt inslag på musiklistorna i radio och tv som på huvudstadens exklusiva gym.

När rocken tog över musikscenen i början på 2000-talet dog eurodiscon nästan helt. Många grupper, däribland Rob’n’Raz, försvann så sakteliga från listorna.

Få kan stoltsera med att ha vunnit Povel Ramels Karamelodiktstipendie. Ännu färre kan säga att de vann det 1983 – första gången det delades ut.

Det kan Totte Wallin.

Totte slog igenom redan på 70-talet. Och det var hans lekfulla gitarrblues med finurliga texter som gick hem hos svenska folket. Under åren som följde släppte han flera skivor och fick en allt större publik. På 80-talet tog det fart på allvar och Totte började synas frekvent i alla möjliga sammanhang. Han uppträdde på krogshower och turnéer, hördes i radio och spelade in massvis med tv-program.

Med ett av tv-historiens absolut charmigaste leenden gjorde sig Ebba Blitz ett namn som programledare under 90-talet. Hon figurerade i både TV4 och ZTV och tog oss bland annat jorden runt i det populära ”När och fjärran” samt presenterade de senaste hitsen i musikprogrammet ”Scandinavian topp 20”. Med undantag för ett kort programserie med Bert Karlsson på TV8 förra året har vi inte sett mycket av hennes de senaste åren.

Vad får man om man tar en skopa musiker, en skopa skådespelare och en skopa fullfjädrat skidproffs?

Svar: Klas Möllerg.

Klas är en veteran inom svensk show business. Mest känd är han kanske som Trazans ständige sidekick – Banarne. En roll som han gärna träder in i när det krävs. I synnerhet när det vankas spelningar med Electric Banarna Band.

Men detta knasiga djungelband i all ära. De har inte direkt turnerat ihjäl sig den senaste tiden. Vad håller egentligen Klasse sig sysselsatt med?

Staffan Hildebrands ungdomsfilm ”G” från 1983 blev skådespelaren Joakim Schröders stora genombrott. Tillsammans med Niclas Wahlgren och Magnus Uggla banade han väg för en ny sorts ungdomsfilm där speglandet av en råare vardagsrealism log i fokus. Filmen ”G” blev en succé och 1988 var det dags för hans nästa filmprojekt, ”Ingen kan älska som vi” med Izabella Scorupco i huvudrollen.

I filmen ”G” spelar Joakim den stökige killen Robban som just slutat skolan och vars tillvaro kretsar kring nattliga fester, kompisar och narkotika.

I verkligheten är Joakim en betydligt mer harmonisk person.

10 forna storstjärnor om hur de lever idag