Bille August: Fick förfrågan av danska kungahuset
Uppdaterad 2023-10-10 | Publicerad 2023-09-29
En kostymfilm som utspelas strax före första världskriget. En annan som utspelas i ett påhittat 1830-tal. Regissören Bille August, 74, är dubbelt aktuell:
”Kyssen” har biopremiär under fredagen, ”Ehrengard – Förförelsens konst” hade nyligen premiär på Netflix. Till den sistnämnda svarar Danmarks drottning Margrethe II för scenografi och kostymdesign.
– Det är fantastiskt att Danmark har en drottning som är en sådan skapande kraft, säger Bille August till Aftonbladet.
Det är snart 40 år sedan jag första gången träffade Bille August. Vi åt lunch på KB i Stockholm för att prata om hans suveräna ungdomsfilm ”Tro, hopp och kärlek” (1984).
Sedan följde jag på nära håll det internationella genombrottet med Guldpalmsvinsterna för ”Pelle erövraren” och ”Den goda viljan” i Cannes 1987 och 1991 och har med jämna mellanrum träffat honom både när han gjort Hollywood-filmer som ”Andarnas hus” (1993) med Meryl Streep, Jeremy Irons och Antonio Banderas och de kanske mer personliga danska filmerna från senare år, som ”Lycko-Per” (2018) och ”Pakten” (2021).
Det är alltid lika roligt och intressant att prata film med honom och nu är han alltså aktuell med två nya filmer. Båda danska. ”Kyssen”, biopremiär under fredagen, är redan en publiksuccé i hemlandet.
Jag ringer upp honom i Turin i Italien, där han gör en tv-serie av ”Greven av Monte Cristo”, Alexandre Dumas-historien som är en av världens mest klassiska äventyrsromaner och utspelas efter franska revolutionen, åren 1814–1838.
– Det är en stor internationell tv-serie på åtta timmar. Vi började filma i juni och håller på till december. Men jag får inte säga så mycket om den, vilka skådespelare som är med och så, det ska avslöjas inom kort, säger han.
Varför har det blivit ganska många historier som bygger på böcker och i historisk miljö för dig?
– Ja, det har blivit så lite grann, men… jag tycker om känslorna och relationerna är äkta, spelar det ingen roll om det är en äventyrsfilm, science fiction eller något annat, det är det psykologiska dramat som ska fungera.
Han förklarar varför de danska filmerna har upplevts som kanske snäppet vassare än de internationella filmer han har gjort.
– När man gör co-produktioner är det så många inblandade att det inte alltid gagnar historien, filmerna får liksom inte en personlig signatur. Man börjar filma och tänker ”nu ska det bli så här”. Sedan, step-by-step, måste man göra kompromisser, då förlorar filmen kanske lite av sin identitet.
Det är inte fallet med ”Kyssen”, som bygger på romanen ”Hjärtats oro” av Stefan Zweig (1881–1942), från 1939. Den utspelas strax före första världskriget. Anton (Esben Smed) slutför sin officersutbildning när han blir bjuden på bal till baron Løvenskjolds (Lars Mikkelsen) praktfulla herrgård. Hans dotter Edith (Clara Rosager), som är lam efter en ridolycka, förälskar sig i honom. Men hans känslor handlar mer om vänskap och medlidande. Samtidigt som ett giftermål förstås skulle säkra hans framtid, ekonomiskt.
– Jag läste romanen för länge sedan och ville göra det som en internationell film. Men det var problem med rättigheterna. Så jag skrev om den, så det blev en dansk historia.
Vad lockade dig med berättelsen?
– Medlidande och medkänsla är en stor mänsklig kvalitet. Men det kan också förväxlas med kärlek. Här är problemet att huvudpersonen har för mycket medkänsla, det blir hans dilemma i livet, det tyckte jag var fascinerande.
En annan stor roll i filmen har David Dencik. Han spelar Ediths läkare, som försöker hitta ett botemedel mot att hon är lam, trots att han anar att det är omöjligt. En svensk publik är mest vana att höra honom prata svenska. Men här pratar han danska.
– Han bor ju i Danmark, det kanske är lite schizofrent för honom, men han är underbar vilket språk han än talar. Han har en fantastisk tajming, säger Bille.
Hans andra film ”Ehrengard – Förförelsens konst” är också en historisk kostymfilm, men av helt annat slag. Den bygger på Karen Blixens (1885–1962) sista roman. Och den är gjord på initiativ av – Danmarks 83-åriga drottning Margrethe II.
– Jag fick en förfrågan av kungahuset som vi säger i Danmark för tio år sedan, om jag var intresserad. Jag träffade henne och blev fascinerad av de decoupage hon hade skapat, det som skulle bli filmens universum.
Decoupage är en gammal teknik för dekoration av vardagliga föremål med hjälp av vackra pappersbilder och motiv. Decoupage är känt sedan 1700-talet i Italien. Ordet découper är franska och betyder helt enkelt att klippa ut.
Danmarks drottning har hållt på med det i åratal. I det här fallet innebar det att drottningen har klippt, klistrat och målat ihop över 80 skisser, för scener både inom- och utomhus, som sedan scenografer har fått återskapa på riktigt och/eller ihop med digitala effekter. Drottningen har också designat över 50 kostymer till filmen, som utspelas i ett påhittat 1830-tal.
Allt detta skildras i en bakom kulisserna-film som också hade premiär på Netflix samtidigt som långfilmen för två veckor sedan. Där kan man bland annat se hur drottningen ständigt kedjeröker när hon förklarar för Bille August hur scener och kläder ska bli.
Hur var det att jobba med henne? Måste du tilltala henne med Ers Majestät hela tiden?
– Det gör man fortfarande, så är det ju, det är en sed, men efter ett tag tänker man inte på det utan ser henne som den scenograf och kostymdesigner hon varit på filmen. Tillsammans med henne har vi skapat ett burleskt universum som aldrig tidigare skildrats på film.
Filmen handlar om konstnären och kärleksexperten Cazotte (Mikkel Boe Følsgaard) som får i uppdrag av storhertiginnan (Sidse Babett Knudsen, från tv-serien ”Borgen”) att lära upp hennes son i kärlekens mysterier. Men allt slutar med en skandal. Och att den gifta storhertiginnan vill ha honom. Samtidigt som han blivit förälskad i den vackra Ehrengard (Alice Bier Zandén)…
– Det är en komedi, med en lättsam ton. Ingen saga, men den utspelas som i en fantasivärld. Jag är otroligt imponerad av drottningens flit och entusiasm, hon har en stor konstnärlig förmåga. Jag skulle vilja påstå att varenda decoupage hon har skapat för filmen, är ett konstverk i sig.
– I en bra historia ska man ge sig ut i det okända. Det ska få en att känna sig berörd och förförd. Man ska känna empati för huvudpersonen, nästan som att man är en del av honom, även när han som i den här historien som förföraren blir som fångad i sitt eget spel.
Bille August började sin karriär som filmfotograf med ett antal svenska filmer. Även som regissör har han gjort filmer och tv-serier här, som ”Den goda viljan”, ”Jerusalem” (1996) och ”En sång för Martin” (2001), för vilken både Sven Wollter (1934–2020) och Viveka Seldahl (1944–2001) Guldbaggebelönades, hon postumt.
Han har alltid talat varmt om alla bra svenska skådespelare.
– Jag har en speciell kärlek till Sverige och vill gärna filma där igen. Jag har en idé, men måste utveckla den. Det får bli nästa år, när jag är färdig i Italien.