Varför krånglar vi till dejtandet så?
Zandra Lundberg om den snåriga jakten på kärlek
Sverige är det singeltätaste landet.
Kanske inte så konstigt när man ska krångla till det så förbannat.
De flesta har haft en singelperiod i livet.
Vissa tycker att det är lugnt och skönt.
Andra tycker att det är överjävligt.
För mig var det hemskt. Det gick det så långt att jag lade ner kärleken. Jag gjorde mig oemottaglig. Drog ur kontakten.
Jag djupdök i stället ner i ”Bonde söker fru”, ”Ensam mamma söker” och klassikern ”The bachelorette”. Liksom studerade kärleken utifrån.
Just det, det är så folk gör ja. Just jo. Ja ja.
Men vad hjälpte dejtingsåporna när det kom till verkligheten?
Inget alls, kan jag med all säkerhet säga så här i efterhand.
I tv konstrueras romantiken på alla möjliga onaturliga vis. En skock kvinnor lämpas av på en bondgård, någon producent bestämmer när och hur deltagarna ska gå på dejt tillsammans. Någon Johanna Toftby-kvinna får besök av fem sex män som alla ska tävla om hennes gunst.
Folk brukar klaga på kärlek på film. Att det är så tillgjort och tillrättalagt. ”Så där är det ju aldrig på riktigt”, säger man. Men så är ju filmskaparna ärliga med att det är hittepå och skådespeleri alltihop.
I dejtingsåporna är inget lätt. Det är vanliga människor som ska paras ihop, oftast under dramatiska former med svartsjuka och tårkalas.
Inte nog med att SVT är rekordsent ute. Nu ska de också göra ett försök att få kärlek på tv att framstå som ännu lite svårare.
I ”Kärlekskoden” ska de senaste vetenskapliga rönen hjälpa tre singlar att hitta sin drömpartner.
”Du kommer få möjlighet att göra en mängd tester inom olika discipliner för att ser hur väl du passar ihop med ett antal kandidater” skriver SVT till de sökande på sin hemsida.
Kandidater?
Discipliner?
Va?
Snacka om att exotifiera någonting som i grund och botten ska vara:
1. Enkelt.
2. Härligt.
I Sverige slår vi fast gång på gång att det här landet är det mest singeltäta i Europa.
Inte undra på, så jäkla mycket som vi krånglar till det.