"Min man får leva med MS och jag får leva med cancer"

Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-10-16

Louise Hoffsten var gravid och skulle gifta sig nästa dag – då fick maken cancerbeskedet

VÅGAR sjunga PÅ SVENSKA igen En scenskygg låtsnickrare och en obotlig liveromantiker. Sam-arbetet mellan Peter LeMarc och Louise Hoffsten blev sånger-skans väg tillbaka till de svenska låtarna. ”Jag har varit livrädd för att skriva på svenska igen, Peter fick mig att våga”, säger Hoffsten.

Hon hade lärt sig att leva med sin obotliga sjukdom MS och väntade sitt första barn.

Dagen före bröllopet fick Louise Hoffsten chockbeskedet – blivande maken Dan hade cancer.

–?Min största skräck i livet är att bli lämnad ensam. Jag tänkte, hjälp, säger sångerskan.

”Som varje dag är ett helt liv” sjunger Louise Hoffsten, 42, på sin första svenska skiva på tio år.

En låt om att fånga stunden och dagen. En låt om hur man hanterar livet efter att det har ställts på ända fullständigt.

Louise Hoffsten vet. Alltför väl.

I över tio år har hon levt med den kroniska sjukdomen MS, multipel skleros. Tvingats hitta nya lösningar i privatlivet och karriären och till slut accepterat ”den objudne gästen”.

Sommaren 2003 kom nästa.

Dagen innan Louise och hennes man Dan Bratt, 51, skulle gifta sig slog provsvaren ned som en bomb i kärleksyran.

Spreds till levern

–?Dan hade gjort en del tester och läkaren berättade att han hade cancer. Först tänkte jag fan vilken schyst bröllopspresent. Cancer. Tack ska du ha, säger Louise och vänder upp blicken i en hälsning till de högre makterna.

Vardagen vändes uppochned ännu en gång.

Först fick paret besked om att Dan hade ändtarmscancer. Den spred sig vidare till levern.

–?Vi visste inte vad som skulle hända. Jag var gravid och väntade vårt barn när vi fick reda på det här. Min man förlorade sina båda föräldrar när han var tio år och hans mamma dog av exakt samma form av cancer. Det var den bilden jag hade av sjukdomen. Jag tänkte: ”Okej, då är det döden nästa.” Vi har levt med en dödsskräck både han och jag, säger Louise.

Det låter som den svartaste av danska filmer. Som tillräckligt med smärta för att knäcka vem som helst.

Kanske är det hennes befriande skratt. Kanske ren järnvilja. På något sätt orkade paret klättra tillbaka.

Själv sitter jag mittemot henne och känner inte längre nyanserna i vår lunch. Louises gripande historia har bedövat smaklökarna fullständigt.

–?Det är klart att det var tufft. Vi fick gå igenom det igen, fast med cancer. Min man får leva med MS och jag får leva med cancer. Men om du älskar någon får du vara där för den personen, annars är inte kärleken något värt.

”Vi är inte bittra”

Hennes ögon blänker när hon berättar.

Gåshuden tar över mina armar när jag lyssnar.

Inte minst för att Louise har valt att leva på den ljusa sidan av sjukjournalerna. Hon vägrar se sig själv som ett offer och ser sin MS som en utmaning. Makens cancer resulterade i en gemensam och avklädd bild i en kalender för att stödja cancerforskningen.

Och när paret tagit sig igenom den första sorgen blev till och med bröllopshälsningen till Gud positiv.

–?Nu känner jag, ja, tack ska du ha. Vi lever fortfarande, får vara tillsammans och har ett gemensamt barn. Tack så mycket!

–?Man lider av sorg och måste få gråta, men vi är inga bittra människor. Du har bara två val. Antingen går du under eller så klättrar du över.

Med den tesen i ryggen och med stöd från sin nya musikaliska partner Peter LeMarc har hon övervunnit ett annat hinder. Att skriva sånger på svenska igen.

Louise lyser upp.

–?Jag har länge haft en längtan att sjunga på svenska igen, men inte vågat. Peter har varit ett stöd och en mentor för mig.

Initiativet kom från Louises skivbolag som länge försökt para ihop dem. Men för två som båda har över tjugo år i musikbranschen var låtskrivarsamarbetet mer oväntat än det kan verka.

–?Jag fattade ingenting först. Jag har aldrig lyssnat på honom förut och han har aldrig lyssnat på mig. Men vi tog en fika ihop och upptäckte att vi hade en massa gemensamt.

En sångerska som alltid älskat scenen men som var livrädd för att skriva svenska sånger igen. Och en svensk låtskrivarfantom med svår scenskräck. Tillsammans blev de en perfect match.

Fick stöd av LeMarc

–? Vi har haft en parallellprocess eftersom Peter inte har stått på scen på 13 år. Vi delade mycket och jag tror att vi var ett stöd för varandra. Vi snackade mycket och det har varit väldigt kul att lära känna Peter.

Den 7 november släpper Louise sin nya skiva ”Så speciell”.

Knappt två veckor senare ger sig Peter LeMarc ut på sin första turné på över ett decennium.

Uppdraget slutfört. Har ni fortsatt att umgås?

–?Han är så jävla upptagen så jag tror jag blir galen. Han har inte riktigt tid med mig, säger Louise med ett skratt. Jag ringer till honom

ibland och frågar om vi ska fika.

Ska ni göra

något på scen tillsammans?

–?Jag har tjatat där också men han säger nej.

Så tyvärr. Det hade varit väldigt kul.

ANNONS