Man kan inte glömma hans kladdiga pajsex
Sorry, men det går inte.
Det går bara inte.
Har man en gång stoppat kuken i en paj är det kört.
Det finns många frågor som upptar tid, men på senaste tiden har just en specifik fullkomligen dominerat min tillvaro: Hur i hela fridens namn TÄNKTE de när de castade Jason Biggs till fästmannen i ”Orange is the new black”?
Var castaren i fyllan och villan när rollen tillsattes?
Eller, är det mer tänkbart att Biggs gör det här gratis? Eller kan det till och med vara så att han själv pungar ut med stålar för att få spela rollen?
Det är ju fullständigt omöjligt att ta en man, vars karriär peakade när han stoppade kuken i en paj, på allvar.
Att han nu ska gestalta en 35-årig, vanlig, trygg och snäll kille är givetvis befängt. Att serieskaparna dessutom förutsätter att tittarna ska få sympatier för den här mannen eftersom hans fästmö sitter i fängelse är galopperande dåreri.
Det fattar väl till och med en plasttratt att det är osannolikt att någon skulle känna någon som helst sympati eller förståelse för en person som befläckade världen med inte bara en, utan fyra (!), ”American pie”-filmer. Som om inte den första gjorde nog med skada vad gäller tonåringars redan vilsna, osäkra och förvridna bild av sex.
Jag gillar ”Orange is the new black”, det är kvalitetstidsfördriv. Men det går inte att komma förbi att varje gång han, rollfiguren Larry, poppar upp i rutan så tror jag att det rör sig om någon mindre lyckad form av cameoroll där själva tanken är att ”han från ’American pie’” ska dyka upp (och knulla en paj).
Det känns fel, långt enda in i märgen.
”Jasåjaha, du anser alltså att man fastnar i sin roll för alltid? Att man aldrig får lov att ändra sig?” sitter väl någon näsrynkare hemma och tänker nu.
Och på det svarar jag: det är klart att man ska få gå vidare i sitt liv och lämna skit bakom sig. Jag säger bara att vissa saker kanske inte känns så lämpliga med tanke på ens bakgrund. Leif ”Loket” Olsson KUNDE ha programlett ”Top model Sverige” efter att han lämnade ”Bingolotto”, men han gjorde inte det - för det kändes inte rätt.
Christer Pettersson hade förvisso kunnat bli inbjuden till ”Allsång på Skansen” för att sitta längst fram, gunga i takt och bli inzoomad av kamerorna som vilken kändis som helst, men nu kändes det väl inte lämpligt, helt enkelt.
I Jason Biggs fall hade det rimliga varit att ge honom en röstroll i typ ”Teenage mutant ninja turtles” (vilket han också har fått) och ”Jim”-liknande roller i andra bedrövliga höhöh-iga amerikanska teenagefilmer.
Men kom snälla inte släpande på honom när det vankas kvalitetstidsfördriv.