Jag lider med alla frusna
Magnus Sundholm om en arktisk expedition – till New York
NEW YORK–LOS ANGELES. Åker till New York och blir återigen påmind om det.
Jag lider med er.
Jag lider verkligen med er.
Ja, jag lider förstås också med New Yorkborna. I alla fall såna här dagar när blötsnö frusit till is och förvandlat gatorna till rena dödsfällorna, medan isande vindar drar in från Hudsonfloden och får mösslösa huvuden att se ut som rosa räkskallar.
Enligt Google maps ska det bara ta 17 minuter att ta sig från London Hotel till det svenska generalkonsulatet och deras blanketter för förnyelse av ett svenskt körkort. Men för den som just kommit av nattflyget från ett sommarvarmt LA och med sänkt kroppstemperatur i vinterjacka (nåja, tjock höstjacka), fingervantar i tyg (en gåva från en djurrättsorganisation i samband med en donation), och någorlunda kraftiga kängor, känns promenaden som en arktisk expedition.
De helvetiska vindarna drar rätt genom allt och tvingar oss fotgängare att gå framlutade för att inte blåsa baklänges ut i trafiken, samtidigt som vi navigerar frusna spår efter fötter, bildäck, cyklar och bussar.
Ändå har de det bättre här än vad ni har hemma.
Till New York kommer vintern senare och upphör tidigare.
Hur det är hemma törs jag knappt tänka på.
Nu säger somliga visserligen att, ”Det är så skönt med årstider”.
Från andra håll hör jag, ”Jag skulle bli uttråkad om det vore sol jämnt”.
Sure, om det är din grej är det bara att gratulera.
Men jag skulle våga sätta en rätt fet slant på att nio av tio hellre tar sol och värme än isvindar och snö.
Och då har jag inte ens räknat med mörker eller ständigt gråa skyar.
I hotellvärmen träffar jag Hugh Jackman för Neill Blomkamps ”Chappie” och dagen därpå Keri Russell och den alltid supercharmige walesaren Matthew Rhys för tv-serien ”The americans”.
Sen flyr jag snabbt som ögat i en Uber ut till Newark.
I West Hollywood morgonen därpå visar termometern på 25 grader. Jag drar på mig shorts och t-shirt och joggar upp till mataffären för att köpa mjölk och färska bär.
På golvet ligger det berg av vinterkläder New York krävde.
Nu åker de långt in i någon garderob, till nästa gång det blir utflykt till iskalla breddgrader.
Jag önskar verkligen att ni alla fick göra samma sak.
Jag lider med er.