’Sherlocks’ briljans tog fart med en skoltidning
För att bevisa varför ”Sherlock” är så bra får man följa spåren 25 år tillbaka i tiden.
Eller slå över till Barnkanalen.
BBC:s ”Sherlock” tokhyllas, och med all rätt. Men vad är det då som gör den så bra? Snabba klipp? Fina skådespelarprestationer? Skicklig regi? Givetvis.
Men serien hade inte varit någonting utan sin finurliga intrig och knivskarpa dialog. Och då får man med sherlocksk slutledningsförmåga arbeta sig tillbaka till – manusförfattaren.
Och där hittar vi Steven Moffat. Och gräver vi oss tillbaka i tiden via ”Dr. Who”, ”Coupling” och ”Chalk” hittar vi hans första tv-serie, ungdomsserien ”Reportergänget (1989–1993)” (”Press gang” i original) om redaktionen för skoltidningen Junior Gazette.
Serien golvade mig totalt i tidiga tonåren. Dialogen var så rapp att man kunde känna pisksnärtarna och kemin mellan huvudrollsinnehavarna Julia Sawalha och Dexter Fletcher var så het att man svettades. Äntligen en serie för unga som tog sina tittare på allvar.
Tidens tand har visserligen gnagt en del på serien. När jag kollar igenom gamla avsnitt på Youtube ryggar jag först tillbaka inför den smöriga signaturmelodin och det fåniga introt. Men efter ett tag är jag lika fast som vore det 1989.
Moffat var helt klart före sin tid. ”Reportergänget” innehåller:
En minst lika realistisk bild av nyhetsarbete som i ”The newsroom” (vilket i och för sig inte är så svårt).
Drömsekvenser som skulle få ”Scrubs” att skämmas.
Ett ”will they/won’t they”-kärleksdrama som föregår Ross och Rachel i ”Vänner”.
Kvicka ”walk-n-talk”-scener (även om stand-and-talk-scenerna är fler) långt innan ”Vita huset” ens var påtänkt.
Om en 25-åring kan lyckas med allt det i sin första tv-serie någonsin är det inte konstigt att han 25 år senare (tillsammans med sin egne Holmes, Mark Gatiss) ligger bakom en av världens mest hajpade och hyllade tv-serier just nu.
Det behöver man inte bo på 221b Baker Street för att räkna ut.