Thorsten Flinck om Metoo: ”Det är svinaktigt”

Stor intervju: Talar ut om drogerna, Persbrandt, #metoo – och julen

Uppdaterad 2017-12-05 | Publicerad 2017-12-01

Thorsten Flinck, 56, har just släppt en julsingel med titeln ”Kan du fira jul med en sån som jag?”.

Nöjesbladet möter honom för ett samtal om drogerna, spriten, kärleken, saknaden av Dramaten, #metoo, relationen till Mikael Persbrandt, varför döttrarna sagt upp bekantskapen med honom – och så svarar han själv på jul­låtens fråga.

– Jag är nog en ganska rolig gäst att ha när jag inte har droger i mig. Och det har jag inte numera, säger han.

Skådespelaren, regissören och sångaren Thorsten Flinck har i åratal varit skandalomsusad för sitt missbruk. Han har suttit i tv-rutan och gjort intervjuer i mer eller mindre nyktert eller vaket tillstånd. Så den starka jullåtens titel kan förstås tolkas ironiskt.

Vem sjutton vill fira jul med Thorsten Flinck så som vi har sett honom under åtskilliga år? Med drog- och spritmissbruk, ibland har han varit hemlös.

– Det är mest synd om dem som inte bjuder hem mig. Jag är en högst underhållande person. Sympatisk, social, rolig, för det mesta alldeles för snäll, säger han och skrattar.

– Just nu går jag på en primär­behandling igen, fast det finns egentligen ingen akut anledning. De senaste tre åren har jag ändå gått en gång om året, sex veckor, jag tycker det är jättebra.

Om jag träffar en ny tjej får det ju gärna vara någon med körkort och bil

Men i tv-intervjuer har du sagt att du har slutat med droger och ”bara” dricker ett par flaskor vin om dagen. Låter inte heller så hälsosamt?

– Nä nä, det stämmer inte. Jag klämde till med det för att det lät bra … eller. Sanningen är att mitt alkoholbruk, inte missbruk, inte är så farligt. Det finns de som blir pigga på alkohol, som Mikael Persbrandt, det funkar som uppåttjack. Jag blir bara trött av det och har mest använt det som medicinering i stället för tabletter när jag har ångest.

För dagen verkar dock Thorsten Flinck må finfint.

Han turnerar runtom i landet. Varvar monologen ”Doktor Glas”, med att uppträda med sin musik ihop med keyboardspelaren Mats Björke (annars Mando Diao). Och jobb för radioteatern i SR-huset.

Vi hämtar honom i det lilla hus han hyr på Värmdö tre mil utanför Stockholm. Det ligger lite bökigt till om man inte har körkort och bil.

– Jag har väl blåst hälften av Cornelis-stipendiet (en halv miljon kronor) jag fick i fjol på taxi. Nu är det slut med Evelina, så om jag träffar en ny tjej får det ju gärna vara någon med körkort och bil, säger han.

På väg till lunchrestaurangen i Gustavsberg berättar Thorsten Flinck att han nyligen var tillbaka på Dramaten för första gången på åratal.

Det var där han några år närmast geniförklarades, både som skådespelare och regissör, men till slut gjorde sig omöjlig på grund av sitt knarkmissburk och tvingades sluta. Det var där Ingmar Bergman skällde ut honom efter noter och stoppade ett USA-gästspel sedan han förklarat att Flinck hade förstört hans uppsättning av ”Misantropen”.

– Jag såg Marie (Göranzon) och Örjan (Ramberg) i Marie-Louise Ekmans ”Försökskaninerna”. Ingen särskilt farlig pjäs, men de var jävligt bra. Det var första gången jag var bakom scenen på tio år.

Många är nog rädda för mig. Men det är helt onödigt

Vad fick du för reaktioner när du dök upp i huset?

– Ingen sa något. Många är nog rädda för mig. Men det är helt onödigt. Jag känner ju en jättesorg, jag tycker oerhört mycket om många människor på Dramaten. Det är många jag skulle vilja säga förlåt till.

Thorsten Flinck har ett kluvet förhållande till demonregissören Ingmar Bergman.

– Jag snackar om händelsen med honom iJane Magnussons kommande dokumentär om Bergman. En mindre stark människa än jag hade nog gått sönder för resten av livet av hans utskällning.

– Jag var ju imponerad av Bergman. Vi har samma begåvning som regissörer, förmågan att penetrera människosjälen väldigt snabbt. Han var ju lika bra som jag… nästan (skratt).

Thorsten och Mikael Persbrandt var bästa vänner i många år. Umgicks privat och gjorde storslagna saker tillsammans på Dramaten.

– Vi hade världens grej ihop. Som ett förälskat par, nästan. Han blev så avsevärt mycket bättre när jag regisserade honom och jag som regissör ihop med honom som skådis.

För fan, jag har knullat runt, men aldrig utnyttjat min maktposition som regissör, det är svinaktigt

När jag berättar att Persbrandt i sin nyutkomna självbiografi anklagar Flinck för att vara den som tipsade Expressen om att Persbrandt tagits in på rehab på ett behandlingshem (något som inte alls hade ägt rum), blir Thorsten både arg och ledsen.

– Där sitter han alltså och småfiser fram att jag skulle ha tipsat tidningen för några sketna tusenlappar. Så jävla dumt. Jag vet inte om kompisskap är möjligt längre.

Thorsten säger att Persbrandt ändå sökte upp honom för ett par år sedan, när han var som mest nere i drogmissbruket.

– Jag hjälpte honom i ett jobbigt läge. Ibland är han fräsch, ibland jag. Vet inte om det blev så bra. En blind leder en blind, ungefär…

Vi pratar naturligtvis också om #metoo-kampanjen.

– Det är skitbra på alla sätt att det kommer upp. Grundproblematiken, där kvinnan är utsatt, slagen i bojor av patriarkatet, det har jag alltid varit emot.

– För att dunka mig själv i bröstet … flera gånger har jag hört att kvinnliga skådespelare har sagt att Det är så bra med Thorsten, man behöver aldrig bekräfta honom som snubbe.

– Tjejerna på teatern, i den här situationen, de har känt sig tvungna att kommunicera med fittan. De märker knappt själva att de gör det. Jag har alltid förflyttat snacket upp hit (han pekar på sitt huvud). För fan, jag har knullat runt, men aldrig utnyttjat min maktposition som regissör, det är svinaktigt.

Det är jättesorgligt. Men det blir väl en jul där jag sitter ensam

Efter nyår finns det planer på att Thorsten Flinck och operasångaren Oskar Bly ska spela Beckett-pjäsen ”Slutspel” med Richard Günther som regissör. Ännu oklart på vilken teaterscen.

Så småningom ska Thorsten även spela Christer Pettersson (1947-2004), länge huvudmisstänkt i Olof Palme-mordet, i en långfilm. Ronnie Sandahl (succéfilmen ”Borg”) har skrivit den senaste manusversionen.

Men först väntar julen. Och apropå Thorsten Flincks julsång – två som inte kommer att fira med honom är de skådespelande döttrarna Happy och Félice Jankell.

Under sin uppväxt har de alltid bott hos sin mamma Annika Jankell.

Thorsten Flinck tänker länge. Han vill inte att orden ska falla fel.

– I och med den här boken (fjolårets självbiografi), är de urförbannade på mig, för de tycker att jag har hängt ut deras farmor, min mamma, så de har vänt mig ryggen. De är stenhårda.

– Det är jättesorgligt. Men det blir väl en jul där jag sitter ensam.

Thorsten Flinck om ...

… att spela Christer Pettersson:

– En mamma till en tjej i filmteamet hade stickat exakt den där tröjan han hade på sig i vittneskonfrontationen. Jag blev nästan förskräckt hur lik jag blev när jag tog på mig den, lösmustasch och en peruk.

… att åter tävla i Melodifestivalen, där han gjorde succé 2012 med ”Jag reser mig igen”:

– Absolut, om jag får rätt låt. För två år sedan trodde jag Christer Björkman hade tappat förståndet när han skickade den sämsta låt jag hört till mig. Men jag är jättegärna med. Efter Mellon kunde jag dubbla mitt gage som artist. Allt spelade mig i händerna. Förutom den där grejen, då …

… när han tog programledaren Gina Dirawi på rumpan i Melodifestivalen:

– De sa åt mig att ”hitta på något” under intervjun i greenroom. Jag hade ingen fantasi, var ju mest bara nervös, hade aldrig gjort Mellon tidigare. Efteråt var jag helt väck. Så kommer hon, vi kramar varandra och så blir det så. Det fanns ingen mening eller tanke bakom det. Men jag blev ju en jävla idiot inför 3,5 miljoner tittare.