Plötsligt är det jag som blivit byäldste
Kristin Lundell om den nya generationen
Det finns inget effektivare sätt att märka att tiden gått än att läsa musikintervjuer.
En ny generation artister har dykt upp med sina idoler.
Den plötsliga insikten att det är artister vars storhetstid man själv minns som i går.
Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig gammal i musiken.
Inte så länge som Rolling Stones fortsatte att turnera och Bossen hade en superkropp.
Men så plötsligt: under en intervju med Alina Devecerski för några veckor sedan insåg jag var tiden hade hamnat.
Nu är det förvisso bara två år mellan oss men den (mini)albumaktuella sångerskan representerar ju den nya generationens popartister. De som rusat in under senare år och velat forma om vad musik anno 2014 ska vara.
Samtalet gled in på inspirationskällor. Alina nämnde Kent, Familjen och Broder Daniel med samma respekt som andra artister, som jag intervjuat under mina fjorton år som musikjournalist, har nämnt Velvet Underground och MC5.
Det var tydligt att generationsskiftet har gjorts i referensfabriken.
Flera gånger på senaste har jag plötsligt funnit mig iklädd rollen som byäldste. Omgiven av andäktigt lyssnande 90-talister har jag fått berätta om den ökända Broder Daniel-spelningen på Emmabodafestivalen där Henrik Berggren inte bara ramlade av scenen en gång.
Han ramlade av den två gånger.
”Han ramlade alldeles raklång” har jag förklarat och visat med armarna sträckta utmed sidan för att illustrera exakt hur rak i kroppen den stjärnprydde BD-sångaren var när han föll överbord.
Då har det gått ett sus genom min publik.
”Jag önskar att jag också hade varit ung på 90-talet” har det hänt att de sagt och jag har nöjt nickat.
Det intressanta är givetvis att nu få del av framtidens facit.
Vilka artister det blev som skulle ta över stafettpinnen från våra idolers idoler.
Av våra samtida svenska artister är det ju bara Broder Daniel som har fått ett minnesmonument rest till sin ära och nästa gång jag är i Göteborg kommer jag givetvis att gå förbi Shoreline-stenen i Slottsskogen för att visa min respekt.
Om intresse finns kan jag också berätta anekdoten om Emmaboda.