Zandra Lundberg: Jag var tvungen att se ut som om jag var rik
Uppdaterad 2018-08-17 | Publicerad 2013-09-07
Visst, om Britt Ekland har tröttnat på sin sovrumsjacuzzi kan jag ta den.
Men jag kan också vara utan.
Den skulle ändå inte se klok ut i min etta.
Det skulle dröja många år innan jag förstod att det handlade om klasskillnader.
Men när jag var 15 år och nykär hade jag inte tid med sådana analyser. Då handlade det bara om att agera.
Min nyblivna pojkvän och hans familj var av en helt annan kvalitet än vad jag var, så långt förstod jag.
De var frasiga, nystrukna och väldoftande dyrskjortor och jag var tröja i polyesterblandning med vag stank av deoblandad armsvett. Hans systers hår var spänstigt, glansigt och frisörfönat. Mitt hår såg långtidssjukskrivet ut.
Alltså kände jag mig som någonting katten inte ens orkat släpa in utan lämnat åt sitt öde på deras väl tilltagna garageuppfart.
Alltså var jag tvungen att se rik ut.
Jag minns den där känslan väldigt tydligt, att inte riktigt passa in. Att plötsligt se sina 199 kronorsskor - riktiga kap! - stå och se plågsamt plastiga ut bland alla knähöga kalvläderstövlar i tamburen.
Exakt samma sting av underlägsenhet infinner sig när jag tittar på ”Svenska Hollywoodfruar”.
De där välpolerade husen i Los Angeles, de doftar tammefan rent hela vägen hit. Jag ser hur Britt Ekland slår en lov runt sina ägor, räknar sina pooler - som om hon inte riktigt har koll på hur många hon har - och hur hon konstaterar torrt att jacuzzin utanför sovrummet, nej den har hon inte så värst mycket till övers för.
Jag minns Anna Anka och hur det framställdes som att hon kunde lägga dagar på allmänt välmående. Massage, pedikyr, manikyr, träning, mys i fluffig morgonrock.
Inte konstigt att hon hade så mycket tid och lust över för avsugningar.
Nåväl.
Det gick så där för mig att se classy ut.
Jag tog båten från Åland, tog ut 8 000 kronor kontant och stegade in på det anrika varuhuset NK i Stockholm. Pengarna brände jag hastigt och lustigt på en kappa och en halsduk av märket Burberry. Jag hade bara råd med den korta modellen, vilket var en skrattretande liten stump av rutigt, mjukt tyg. Mer ett kragskydd än något att vira runt halsen i snålblåsten.
Jag smälte givetvis inte in i den välbärgade familjen ändå.
Jag drack starköl ur burk och köpte billighetsglass i storpack och blandade med O’boy. Och även om jag köpte en lila dyrskjorta av frasigt material så fick jag lik förbannat svettfläckar under armarna.
Så här i efterhand kan det förstås ses som fånigt och enfaldigt att ens anstränga sig.
Men jag har i alla fall försökt. Och nu vet jag.
Det är jävligt svårt att upprätthålla livsstilen med en tremånaderslön från sommarjobbet som salladplockare.
Veckans
onsdag
Så sött att det värker i tänderna.Eric Saade och Danny Saucedo i Mollyrelaterat bråk på internet.
torsdag
Efter att Adam Lundgren sumpat ”Historieätarnas” Kristallenpris i toan kallas han enligt uppgift för ”Torka”-dåren.
Det kan vara veckans, kanske månaden, eventuellt årets roligaste smeknamn.
(Givetvis inte något ont om Adam i övrigt, han verkar go’).
fredag
Rihanna anlitar en ufojägare för att få dagliga uppdateringar från det senaste från utomjorden.
Man blir ju väldigt nyfiken: vad tar månne en ufojägare per timme?
fredag
Egentligen borde vi ha burit svart, denna sorgens dag.
Helge Skoog meddelar att han lämnar ”Halv åtta hos mig”.
Och härmed går vi in i en helt ny, förmodligen sämre, era.