Gäddhäng - mer ok än hängpung på bio
Kristin Lundell om skeva kroppsideal
Det är familjefilm på bio och tillsammans ska vi klucka av skratt åt den uttjänta kvinnokroppen.
”Titta hur allt hänger och rasar”.
En kan vilja fly till skogs för mindre.
”Det spelar ingen roll hur länge jag duschar, spegeln immar aldrig igen. Jag drar bort draperiet och möts av mig själv i helfigur. Komage, gäddhäng, taxöron rena Kolmården.”
Det är Johanna, Helena Bergströms rollfigur i ”Medicinen”, som säger så.
Filmen, som just nu går på bio, är regisserad av Colin Nutley och bygger på Hans Koppels bok med samma namn. Det handlar om chick lit och ”feel good” och visst förstår jag att det där kroppssnacket ska vara roligt.
Att vi i salongen – män och kvinnor, killar och tjejer – tillsammans ska skratta åt den kvinnokropp som kommit förbi sina spänstigaste år.
En gnutta självironi.
En nypa svart humor.
Johanna i ”Medicinen” har passerat 40. Hon är skild med två barn. Medan hennes ex-man har bytt upp sig till ”en yngre modell” är Johanna trött och passé. Det är ingen som vill ha henne och inte har hon några bra idéer på jobbet. Inte förrän hon en dag börjar äta medicin mot munsår och klipper en ny frisyr. Då minsann händer det grejer.
Att ”Medicinen” är full av rollfigurer som klumpigt huggits i sten är en sak. Men det är något med de där raderna som inleder filmen.
Komage.
Gäddhäng.
Taxöron.
Att vi hör just de orden i den klichéspäckade ”Medicinen” är givetvis inte en slump.
Det är ju så vi har lärt oss att göra oss lustiga över en kvinnokropp som dragit sitt strå till stacken.
”Jag vill inte se ut som min 19-åriga dotter även om jag är stolt över min unga och vackra tjej” säger Helena Bergström i Hemmets Veckotidning.
Jag förstår varför hon säger som hon gör men undrar varför en 50-årig kvinna ska klargöra att hon inte drömmer om att ha sin tonårsdotters kropp? Att de kropparna ska värderas och jämföras.
Som om Stellan Skarsgård skulle berätta att han inte drömmer om att ha en kropp som sin son Valter, född 1995.
I stället skrävlar Stellan oblygt om sin nakna kropp – och vad han vill göra med den – på filmfestivalernas presskonferenser.
Att det här fortgår är givetvis för att vi har lärt oss – och fortsätter att lära vidare – att manskroppen har ett värde i sig.
Det är givetvis trist att hela tiden behöva påpeka sånt här. Att inte bara kunna gå på bio och ha lite kul (okej – oss emellan, ska man ha roligt är det ändå inte ”Medicinen” man ska se).
Men mönster upprepar sig själva till vi säger ifrån.
För vem pratar egentligen så? Gäddhäng, taxöron och komage. Det är gammal äppelknyckarsvenska; uttryck som vi ärver – ihop med den värderande blicken – som nu också en ny generation biobesökare kommer få med sig.
Hur hade vi reagerat om någon av våra största manliga skådespelare dök upp på bioduken och ondgjorde sig över en hängande pung eller skinkor som hängde och slängde likt en uttänjd hängmatta?
Jag har ingen aning. Men jag ser fram emot både filmen och reaktionerna.
Kristin korar
VECKANS citat
… 1 ”Jag vill inte att Expressen recenserar min senaste roman. Jag vet redan nu att den är viktigare än alla andra böcker som ges ut i Sverige i år.”
Den som ändå fått ha Björn Ranelids självförtroende när han i veckan skrev till Expressen Kultur.
… 2 ”Man tappar sin hunger och att man tappar sin riktning i livet utan stabila och pålitliga referenspunkter i tillvaron. Man blir förvirrad och bleknar bort.”
De hemliga konstnärerna bakom ”Spela Shoreline”-stenen i Slottsskogen svarar på GP:s frågor med citat från Broder Daniel-låten.
… 3 ”Människor behöver få veta vad det är som händer med noshörningarna.”
Avicii gör en mix på sin låt ”Lay me down” till ett mobilspel som ska uppmärksamma och samla in pengar till kampen mot noshörningsjakt.