Mot naturen hjälper inte pappas pengar
Kristin Lundell med sin syn på nöjesvärlden – varje lördag
Männen på bioduken svinar och beter sig.
De dominerar och tar för sig.
Inte konstigt att man dras till naturen som slår tillbaka.
I Lone Scherfigs ”The Riot Club”, som hade svensk biopremiär förra veckan, beter sig ett gäng överklasskillar som vidriga as.
De gör det av gammal god tradition.
För att det är vad sådana som de alltid har gjort i den lilla klubb dit endast några få utvalda har tillträde.
De vackra överklasspojkarna med de sylvassa kindbenen slår sönder både människor och egendom.
De vet att pengar och kontakter kommer att köpa dem fria.
De har råd att bete sig.
Samtidigt - i en SF-salong ett stenkast bort – viftar den stenrike Christian Grey med ett sexkontrakt framför den oskuldsfulla collegestudenten Anastasia.
I den bisarra succé som är ”Fifty shades of Grey” avhandlas en klausul om analfisting lika casual som vore det blott ett ystert famntag.
Medan Christian och Anastasia nattmanglar sexkontrakt fylls salongen av fraset från varma chips.
Att gå på bio i svensk februari är plötsligt som att gå ännu djupare in i mörkret.
De sviniga överklasskillarna i ”The Riot Club” och så Christian Grey som är den obehagligaste person jag sett på en bioduk sedan Hannibal The Cannibal satt vid symaskinen.
De befinner sig alla högst upp i den näringspyramid som den moderna mänskligheten byggt.
Deras höga status har givits dem av människor.
Det är bara naturen som kan slå tillbaka mot dem.
I måndags gjorde SVT-serien ”Jordskott” entré från ena scendörren med en rasande natur i handlingen. Det är skogen som har blivit ilsk.
I morgon kliver också ”Fortitude” (SVT1) in med en hotfull natur i hasorna.
Det är två kriminalserier där naturen spelar roll.
För naturens ilska är skrämmande.
Den sätter alla mänskliga regler ur spel - raserar alla accepterade hierarkier.
Naturen går inte att resonera med.
I det brittiska ”arctic noir” -dramat ”Fortitude” ser vi Sofie Gråbøl, känd som den nikotintuggummituggande kriminalpolisen Sarah Lund i ”Brottet”, som borgmästare i den arktiska staden Fortitude.
Här har naturen alltid varit det stora hotet mot människorna. Polisens arbete har fram till seriens början gått ut på att skydda invånarna från isbjörnarna som när som helst kan göra slut på ett mänskligt liv.
För några år sedan lämnade jag den lilla isländska kuststaden Isafjördur strax innan en isbjörn flöt iland på ett flak. Det är det närmsta jag har kommit naturens vitöga.
Det är därför som öppningsscenen i ”Fortitude” får det att krypa i kroppen på mig. Både isbjörnshotet och det becktunga mörkret kittlar mig betydligt mer än mordhistorien som plötsligt skakar staden.
Att man i Fortitude planerar att bygga ett hotell på en glaciär får blodet att rusa i ådrorna. Är de inte kloka? Vad håller de på med? Vad ska någon på en glaciär att göra?
Den som en gång tittat ner i en ravin i Vicks-blåfärgad glaciäris glömmer aldrig hur litet ett liv är i naturen.
Naturen accepterar ju som bekant varken kontrakt eller pappas pengar.
Det är därför som det är ett så kittlande inslag i en kriminalserie.
lundell listar: Efter arctic noir – fler nyanser av Sverige att dramatisera
1 Köldsmocka noir (på engelska: ”Cold fist noir”). Det är mörkt jämt. Alltså verkligen hela tiden. Pengarna som man därmed sparar på ljussättning kan man i stället lägga på att skapa köldsmockan som Gud glömde. I 3D som får den utländska publiken att skrika av panik när den närmar sig. Kommissarien Preben Tuborg – gestaltad av Morten Suurballe som spelade Blix i ”Brottet” – får i uppgift att fånga smockan. Fast han syns ju inte eftersom allt är svart. Hela tiden.
2 Löningsfredag noir (på engelska ”Vodka redbull noir”). Från början finns oron för att den utländska publiken inte ska kunna uttala ”stadshotell” men å andra sidan behövs inga ord för att förstärka känslan av det skandinaviska helvete som får det bibliska ditot att verkar ganska städat. Klockan närmar sig stängning och inspektören Gunvor Larsson sätter sig vid bardisken för att beställa en stöl. Plötsligt blir hon serverad av ett träd! Vad i helskotta är det som händer? Vissa kritiker kommer hävda att serien snott lite väl mycket av ”Jordskotts” folkloreestetik.
3 Semmelwrap noir (på engelska är titeln densamma – bakverket är tillräckligt konstigt ändå). På fettisdagens morgon vaknar den nikiotintuggummituggande inspektören Jennie Persson med en konstig känsla. Det är våld i luften. Den gamla vanliga köldsmockan har förvandlats till en passivaggressiv smocka. Utanför ett bageri ringlar sig en kö i flera hundra meter. När den sista semmelwrappen tas ur kyldisken blir ett människoliv plötsligt inget värt. Polisens specialstyrka får kallas in. De upptäcker snabbt att semmelwrappen bara är toppen på isberget.
kristin korar
VECKANS ...
…citat: ”Vi drar härifrån om 40 minuter. Jag står inte ut med Morrissey längre än 40 minuter: han är sjuk i huvet”.
Noel Gallagher citerar sin vän, komikern Russell Brand och berättar om när de tre hade en utekväll i Los Angeles. Från en intervju i The Quietus 17/2.
…underligaste: Visst för att Kasabian är musikvärldens svar på smörgåspålägget marmite – något som bara britter kan älska. Men att de tar hem priserna för både ”årets band” och ”årets album” på NME-galan är ändå smått vansinnigt. Hur tossig kan en värld bli?
…teaser: Slutet närmar sig för ”Mad men” och i veckan kom både en teaservideo och nya inspelningsbilder. Vänner av den prisbelönta dramaserien rekommenderas att andas i fyrkant innan de trycker på play och ser skådespelarna posera till tonerna av Diana Ross 70-talshit ”Love hangover”.