Det här låter mest som en paus, Avicii

Markus Larsson om en artist som aldrig känts bekväm i rollen som superstjärna

Märk väl.

Avicii slutar inte.

Han slutar bara lite.

Tim ”Avicii” Bergling har några saker gemensamt med Björn Borg.

Båda två var och är världskända.

Och båda två slutade vid 26 års ålder.

Borg spelade sin sista tennismatch mot Henri Leconte I Monte Carlo 1983 och Bergling sätter dj-kepsen på hyllan efter årets turné.

Nu är det inte så att Avicii slutar, inte i ordets rätta bemärkelse. Det finns inget definitivt med hans Facebook-inlägg.

Musiken släpper han inte. Och när det gäller konserter landar han i någon form av ”man ska aldrig säga aldrig”.

”Aldrig” är ett stort ord att använda när man bara är 26 och har en relativt kort karriär bakom sig. Genombrottet med singeln ”Levels” skedde för blott fem år sedan.

Däremot har Avicii aldrig känts bekväm i rollen som superstjärna. Han verkar betrakta det offentliga rampljuset med stor misstänksamhet.

Han verkar trivas bättre som EDM-vampyr – i nedsläckta och isolerade miljöer där dataskärmen är enda ljuskällan och där han ostört kan arbeta med sin musik.

De som vill vara i fred har det inte alltid så lätt i dag. Ryktena växer runt sådana personer. I Aviciis fall räckte det till slut med att han såg lite morgontrött ut på ett fotografi för att fansen skulle börja frukta för hans liv.

Att han i framtiden väljer att leva en mer anonym Max Martin-tillvaro som låtskrivare är ingen vild gissning. Det skulle säkert passa honom bättre.

Och, visst, nu har han även chansen att slå igenom, leka världsstjärna, lägga av och göra storstilad comeback innan det ens står 30 ljus i glasyren på födelsedagstårtan.

Det är i så fall snabbt marscherat, oavsett genre.

Och någonstans måste nöjesbranschen snart uppfinna nya ord för ”sista” och ”slutar”. De betyder inget längre. Alla gör det hela tiden.

Vad sägs om att ta en paus?

För lite längre ut i marginalen meddelar även Yohio att han flyttar till Japan. Han gör snart sin sista konsert i Sverige.

Jaha.