Andras feeling är bäst på avstånd
Är andras feeling det största hotet mot en konsertupplevelse?
När någon tar fram sin flöjt eller bejakar sin inre Whitney Houston.
Att gå på en spelning är som att spela på publiklotto.
Det var under slutnumret av musikalversionen av ”Bodyguard”, filmen från 1992 med Whitney Houston och Kevin Costner i huvudrollerna, som det brast. Både för den kvinna som inte förmådde lägga band på sig själv och för övriga medlemmar av publiken som fått nog av hennes sång. Enligt tidningsrapporter hade kvinnan, vars sångprestation beskrivs som ”ihållande, högljudd och usel”, haft feeling i tjugo minuter innan teatern slängde ut henne.
Incidenten, som skedde förra helgen på Royal Concert Hall i Nottingham, är givetvis jätterolig för alla oss som inte var där och fick vår upplevelse av ”I will always love you” förstörd. Å andra sidan har väl alla flitiga konsertbesökare någon gång hamnat i närheten av någon som fått tålamodet att explodera. I våras buggade till exempel en ölstinn medelålders man sig igenom en hel Morrissey-konsert i Glasgow. Synd för mig som stod bakom.
Den franske filosofen Jean-Paul Sartre måste ha varit på spelning kvällen innan han myntade sitt klassiska uttryck ”helvetet, det är de andra” (”L’enfer, c’est les autres”). För det kan givetvis gå hur som helst när tusentals främlingar stängs in i en lokal ihop. Ibland blir det toppen. Ibland går det åt skogen.
Vissa kvällar är det just folkmassan som en gemensam kropp som är en del av upplevelsen. Den där kamratliga folkfesten och delade euforin. Känslan av att vara en av dem som får dela det där som kommer att pratas om så länge efteråt.
Oftast är det dock inte så grandiost.
Ibland är andras feeling helt enkelt bäst på avstånd. Som när man får läsa i en tidningsartikel om den kvinna som bejakat sin inre Whitney Houston. Eller när någon berättar en historia från en annan tid – i dubbel bemärkelse. Som under 70-talets proggkonserter där någon i publiken plötsligt kunde hala fram en flöjt ur frottévästen och börja spela med. Det instinktiva bejakandet av känslan att låta sig svepas med.