Gamlingarna behandlas som kanonmat i ”Mästarnas mästare”
Det kan inte vara det här vi ska ha gamlingarna till.
Gärderud, Posa, Evy Palm och Knape borde bli behandlade som kungar och drottningar.
Inte som kanonmat.
Skulle Kenneth Hansen haft en led till på fingret vore läget ett annat. Trots ett genomsnitt på under en poäng per gren var rallycrossgiganten en nagel från att slå ut totaltvåan Henrik Windstedt och skaka om andra mästargruppen.
Men 59-åringen har normala händer och torskade således. Därmed stärktes en lika logisk som trist tendens:
Gubbarna och tanterna ryker fort.
Cykel-Bernt enda undantaget
Vinnarna av ”Mästarnas mästare” brukar vara runt 40 år gamla, men mer intressant är att se var gängets veteraner slutar. Med ett enda undantag – cyklisten Bernt Johansson 2013 – har den äldste varje gång hamnat bland de tre sista. En period kom gamlingarna Sven-Åke Lundbäck, Frank Andersson och Kicki Johansson sist tre år i rad.
Det är svidande läsning.
Det är ett systemfel i en programserie som varit magnifik på att utjämna skillnader och låta personer med olika bakgrund tävla på lika villkor.
Tänk hur svårt att det är att få femkampen på midsommar jämn, tänk hur du på förhand vet vem av kompisarna som ska ta hem introtävlingen. Och tänk sedan med vilken självklarhet som ”Mästarnas mästare” har ställt en kvinnlig skidåkare bredvid en manlig brottare på startlinjen utan att utgången känts given.
Borde ta hänsyn till åldern
Men i frågan om ålder går man vilse.
Jag förstår din invändning. I en fysisk tävling ska den bästa sållas fram, då faller det sig logiskt att den gråhåriga står sämre rustad än den hårfagre som nyss la dobbskorna på hyllan. Det är sant. Men programmet justerar redan i dag vissa grenar utifrån vikt och kön utan att det känns konstlat, så varför inte också lägga in födelseår i ekvationen?
Det skulle underlätta chansen att slutligen få med Björn Borg, som kryper närmare pensionsåldern, men en mer omedelbar vinst vore ökad spänning. Vi skulle förhoppningsvis slippa det jag klagade på förra veckan, att tabellen avgörs tidigt men att ingen åker ut ändå, så att väntan på att någon skalas bort blir för seg.
Rent trams, Frida
Jag vill ha en sak till sagd, medan avsnittet ligger färskt i hjärnan. Det är djärvt att inte välja nästjumbon som nattduellant, så det uppskattade jag. Men Frida Hansdotters ”jag känner inte att jag har fått visa det jag kan än” var rent trams, om vi ska ta henne på orden. Grenarna har varit tillräckligt varierade för att en 33-åring som hon fått alla chanser att visa sin kapacitet.
Att hon inte tagit dem är en annan sak.
