Här är stjärnorna som är en kattastrof att jobba med
Amatörerna gör sådan succé på internet att det är lätt att glömma bort proffsen.
Ett lustigt klipp är en sak, men för en långfilmsroll krävs en katt utöver det vanliga.
Hundar, hästar, grisar och apor är fjäskiga typer som vill vara till lags och lyder minsta order.
Katter, däremot, är egensinniga divor som går sin egen väg. Inte konstigt då att de förstnämnda burit betydligt fler filmer på sina håriga axlar.
Men de filmskapare som vågat satsa på de oberäkneliga missarna har blivit rikligt belönade.
Han må vara mindre känd än hunden Lassie, men på 50- och 60-talet var katten Orangey en stor stjärna. En sann pussy galore som var den enda som kunde stjäla scenen från Audrey Hepburn och hennes fantastiska utstyrslar i ”Frukost på Tiffany’s”.
Orangey var känd för sitt sviniga beteende, katt som han var. Han bet eller rev ofta sina medspelare och försökte fly efter inspelningarna. Ibland hyrdes hundar in för att vakta honom.
(K)attityden till trots har Orangey – som enda katt någonsin – vunnit Patsy-priset, djurrikets motsvarighet till Oscar, hela två gånger. Först för ”Aj, som katten” 1952 och sedan för rollen som ”Katt” i nämnda ”Frukost på Tiffany’s” tio år senare.
Orangey lärdes upp av Frank Inn, känd djurtränare, och en skicklig tränare är nyckeln till en lyckad kattprestation på vita duken.
Minns ni Jinx, kissen som spolar på toaletten i Ben Stiller-rullen ”Släkten är värst”? Kvinnan bakom den katten och det tricket är Dawn Barkan, som också ligger bakom katten – eller katterna – som spelar Ulysses i bröderna Coens ”Inside Llewyn Davis”.
Regissörsbröderna tyckte att katter var ett helvete att jobba med men prestationerna fick kritikerna att spinna av förtjusning.
Av fem utvalda katter fick två sparken på grund av attitydproblem medan de övriga tre delade på rollen.
Men utan att avslöja för mycket bekräftar filmen katternas notoriskt dåliga skådisrykte. I en mycket avgörande scen spelas katten av – Dawn Barkans hund med en fastklistrad rävsvans.