Därför tar skåningarna över Melodifestivalen
Sylvia Balac om den skånska dominansen
Årets skåning 1983 och 1992 utmanar Årets skåning 2011 samtidigt som Årets skåning 2003 leder programmet tillsammans med två andra skåningar.
Har Melodifestivalen utsatts för skånsk imperialism?
Svaret är förstås nej. Rikets alla barn behöver inte addera diftonger och triftonger till sitt tal och spettekakorna kommer inte att bli obligatoriska på skolmatsedlarna.
Men det är kanske ändå inte en ren slump att så många Årets skåningar deltar i festivalen.
Hasse Andersson fick utmärkelsen 1983, i kölvattnet av superhiten ”Änglahund” och ytterligare en gång 1993. 2003 var det Sanna Nielsens tur och 2011 mottog dåvarande ”Allsång på Skansen”-ledaren Måns Zelmerlöw utmärkelsen.
Kriterierna för att komma på tal som Årets skåning går att läsa på Stiftelsen Skåneländska flaggans dags hemsida:
Kandidater till Årets skåning skall ha en bred folklig förankring.
Skall ha en verksamhet som når ut till en bred allmänhet.
Som skräddarsydda för folkliga festliga Melodifestivalen, med andra ord.
Priset har delats ut sedan 1967. Men 1987 smolkades den skånska glädjebägaren. Ond lokalpatriotism utmanade god lokalpatriotism, om man så vill.
Skånelands rödgula flagga, vars flaggdag kombinerades med Årets skåning-utmärkelsen, höll på att kidnappas som symbol av Skånepartiet. Ett parti som under ledning av Carl P Herslow ville ha ett självständigt Skåne och kraftigt begränsad invandring.
Flaggföreningen röt ifrån, föreningens verksamhet skulle vara politiskt och religiöst oberoende. Firandet av flaggan och Årets skåning 1987 ställdes in, och Skånepartiet fick ta fram en egen symbol.
Ett av Skånepartiets första politiska krav var att avskaffa radio- och tv-monopolet.
Så blev det förvisso, men det är ändå lite ironiskt att det är just i monopolets flaggskepp SVT som två av Årets skåningar i morgon gör upp om finalplatserna i Melodifestivalen.