Bachelorette-killarna fick aldrig hångla i högstadiet
Vad driver dessa ”Bachelorette”-män till vansinnet programmet innebär?
Min teori: högstadieångesten.
”Bachelorette” måste vara det mest absurda i tv just nu.
Ta då i beaktande att vi har ”Plastikturisterna”, ”Big brother” och ”Jobbjägaren” i tablån. Jag inbillar mig att någonting måste ha gått snett i uppväxten för männen i programmet.
”Nej, nej, nej”, säger min kollega tv-recensenten och skakar bestämt på huvudet: Det här handlar BARA om att vilja synas i tv.
Enligt min hemmasnickrade teori är det inte riktigt så enkelt. Man KAN inte utsätta sig för den här förnedringen en medverkan innebär – bara för att ”ha synts i tv”. Det måste handla om:
1. Frustration över uteblivet hångel.
2. Revansch.
Låt mig utveckla:
Det här är de välstrukna, stammande killarna som aldrig fick hångla i högstadiet. Under ungdomen har de ältat det faktum att det fanns så många hockeyspelande mopedburna don juans som fick tjejerna med bröst och rådjursögon bara genom att bröla i korridorerna.
Det här är killarna som lyssnade uppmärksamt i klassrummet när drömtjejen pratade om sitt favoritband och traskade till skivbutiken efter skolan för att köpa det senaste albumet med ’N Sync/Take That/Backstreet Boys bara för att sedan, i smyg, lämna presenten inslagen med överdimensionerad guldrosett vid tjejens skåp. Utan någon avsändare. Och veckorna efteråt så sökte de uppmärksamt blickar som aldrig besvarades.
När de uppnådde krogålder var de snubbarna som fick trösta de ciderberusade tjejerna när de lipade över att någon cool hockeykille hade hånglat med fel tjej. De fick klappa på håret och viska tröstande ord, men när lamporna blinkade och det var stängningsdags så fick de ändå se sig besegrade av någon slaskig aprak 21-åring med ”The fast and the furious”-bil.
Fattar ni typen?
Det här har varit deras verklighet under så många år, frustrationen har växt till ett monster men i stället för att gå ut och våldta i desperation så har de skaffat sig blekta tänder och ett välbetalt säljjobb och så uppenbarade sig den slutgiltiga lösningen på högstadieångesten: ett dejtingprogram i TV3.
Nu står de där uppradade sida vid sida, 28 högstadielosers med välstrukna skjortor, tvångsgroomade ansikten och vaxade frisyrer. Och rosen blir den ljuva bekräftelsen de aldrig fick.