Sveriges första kvinnliga regissör förtjänar en film
Hon är inte helt och hållet bortglömd.
Men nog borde Sveriges första kvinnliga filmregissör lyftas fram ännu mer.
Angelina Jolie, Jodie Foster, Julie Delpy, Drew Barrymore, Helena Bergström, Sarah Polley, Agnès Jaoui ....
Listan på kvinnliga skådespelare som också är regissörer kan göras lång. Även om listan över manliga diton är bra mycket längre.
Men ”skådespelerska blir regissör” är ingen färsk företeelse. Redan 1911 blev aktrisen Anna Hoffman-Uddgren Sveriges första kvinnliga filmregissör.
En framgångsrik kvinna med en spännande bakgrund. Hon sägs vara Oscar II:s utomäktenskapliga barn och tillbringade flera år i Frankrike där hon lärde sig franska chansoner och frotterade sig med Edvard Munch, Carl Larsson och Toulouse Lautrec. Tillbaka i Sverige arbetade hon som varietéartist, skådespelare och teaterdirektör. Och, vid dryga 40, som regissör.
Hennes filmer, såsom ”Stockholmsfrestelser” och ”Stockholmsdamernas älskling” fick fina recensioner. Tyvärr finns bara en av filmerna bevarade, Strindbergs ”Fadren” som mest är en avfilmad pjäs. De andra har försvunnit eller brunnit upp.
Hoffman-Uddgren själv är dock inte helt bortglömd, 1998 hade Stockholms stadsmuseum en utställning om henne, hon har lyfts fram i en rad publikationer, och 2012 gjorde Sveriges Radios Kulturnytt ett kvartslångt inslag om vår första kvinnliga filmregissör.
Men en självklar del i det svenska medvetandet?
Nja. När jag frågar Nöjesbladets filmnestorer Peterson och Andersson om henne får jag två stora frågetecken till svar.
Ett perfekt läge för hågad filmmakare att idka folkbildning och lyfta fram en kvinnlig pionjär – i hennes eget medium.
Jag önskar mig en dokumentär eller varför inte spelfilm. Hennes historia håller onekligen för det.