Fruktansvärt rolig, men knappt uthärdlig
Nicolas Cage gör en av sitt livs roller i ”Dream scenario”
Publicerad 2024-02-02
Dream scenario
Regi Kristoffer Borgli, med Nicolas Cage, Julianne Nicholson, Michael Cera, Tim Meadows, Dylan Gelul, Dylan Baker
FILMRECENSION. Norske regissören Kristoffer Borgli låter Nicolas Cage spela en akademiker med grandios självbild, och resultatet är lika plågsamt som roligt.
KOMEDI. För akademikern Paul (Nicolas Cage) börjar dagen som flera andra på senaste: hans dotter har drömt om honom, och som vanligt har drömmen gått ut på att han inte lyft ett finger för att rädda henne ur en skrämmande situation. Som vanligt känner han sig vagt kränkt av att det kanske är så hon ser på honom.
Det tisslas och tasslas plötsligt bland studenterna när han går förbi i korridorerna, vilt främmande människor verkar känna igen honom på stan. Det visar sig att han helt oförklarligt börjat dyka upp också i mängder av andra människors drömmar. Han blir viral och hamnar i TV, tumlas sedan genom hela nyhetscykeln från fenomen till förlåtvideo. Den berömmelse och uppmärksamhet han så länge tyckt att han förtjänar visar sig ha en baksida.
Cage gör en av sitt livs bästa rollprestationer, och hans Paul är inte bara trist, han är också osympatisk, småaktig och har en grandios självbild. Att behöva se honom interagera med andra människor är plågsamt – och regissören Kristoffer Borgli drar ut på scenerna, tvingar en att vara kvar i dem. Man är en mask på deras krok, det är "The Office" och "Curb your enthusiasm" gånger solen. Man har fruktansvärt roligt, men man står knappt ut.
Borglis andra långfilm, "Sick of myself", gick på svensk bio i somras, och redan i den fick man känslan av en regissör som helt hittat hem i röst, form och uttryck. Hans värld är vrickad, mörk och pepprad med kroppskladd, absurd men internlogisk och smart konstruerad. I den rör han sig självsäkert, men inte självbelåtet. Både "Sick of myself" och "Dream scenario" är uppe och nosar på 
, men båda sänks tyvärr av några få onödiga scener som sticker ut och skriver publiken på näsan.
Så småningom påminner "Dream scenario" om Ari Asters i alla fall till två tredjedelar helt mästerliga mardrömskomedi "Beau is afraid", och Aster har också varit med och producerat. Här finns samma svarta humor, glimtar av samma sorts genuina vemod, scener med samma brutala köttighet och våldsamhet. Så ja, "Dream scenario" är inte en komedi som passar riktigt alla – men för oss andra är det en fest.
Visas på bio.
Passa även på att se...
... Beau is afraid". Den är... Den bara är.
Visste du att...
... Nicolas Cage sagt att han inte skulle ha kunnat spela Paul lika bra om han inte själv blivit ett internetfenomen i och med ”Nic Cage losing his shit”?
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och X (Twitter) för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.