Känns som en nödtorftigt bildsatt radiopjäs
Publicerad 2019-03-15
Lucky one
Regi Mia Engberg, med Olivier Loustau, Lorette Nyssen, Diana Rudychenko.
drama
Uppföljaren till Guldbaggevinnaren ”Belleville baby”.
Regissören Mia Engberg har gått från dokumentär- till spelfilm, med föga lyckat resultat.
En smågangster i Paris som skjutsar prostituerade, varvar ”jobbet” med papparollen till sin tonårsdotter. Ibland pratar han i telefon och diskuterar den film vi ser med dess regissör, Mia Engberg. De var ett par för längesedan. Uppenbarligen har hon haft svårt att släppa greppet, för detta är andra filmen som Mia Engberg gör om honom.
Guldbaggevinnande ”Belleville baby” (2013) var en dokumentär, det här är en spelfilm. Det spelar inte så stor roll vad som är sant och vad som är fiktion. Men Engbergs konsekvent genomförda berättargrepp att vi aldrig ser utan bara hör huvudpersonernas röster fungerade bättre i den första filmen.
Här dryftas absolut inte ointressanta moraliska frågor om föräldraskap och om att få en ny chans i livet. Men efter ett tag blir man hjärtligt trött på att höra en radiopjäs, nödtorftigt bildsatt med vyer från regniga Parisgator.