Fascinerande – men också deprimerande – om kroppsbyggare
Publicerad 2019-04-26
Pearl
Regi Elsa Amiel, med Julia Föry, Peter Mullan, Vidal Arzoni.
drama
De lever för att visa upp sina kroppar.
”Pearl” skildrar en av dem, en kvinna med trassligt privatliv.
Filmregissören Elsa Amiel kastar oss rakt in bakom kulisserna på en kroppsbyggartävling. Konferenslokaler på ett hotell i en fransk storstadsförort eller halvstor landsortsstad. Bodybuilders av båda könen som går och spänner sig tävlingar. En av dem är Léa Pearl (Julia Föry). Hon vill vinna och utses till Miss Heaven. Hon är en kvinna som har övergivit sitt barn för att kunna satsa på en karriär som kanske, kanske inte kan ge henne ett lite bättre liv. Som kan ge henne en slags klassresa till ett fortfarande lite sjabbigt liv fast i showbiz. Hon ser, hur som helst, mest djupt olycklig ut, hela tiden. Får anstränga sig för att le när det ska tas pr-bilder.
Hon omger sig av en mansgris, sin råbarkade tränare (Peter Mullan). Snart blir hon konfronterad av en annan, pappan (Arieh Worthalter) till sonen som nu blivit sex år och som pappan är trött på att ta hand om.
Pearl dras mellan förberedelserna till tävlingen och en återuppstånden kärlek till sonen, som hon inte riktigt vet hur hon ska handskas med.
Starka känslor och en fascinerande titt på en värld man inte vet så mycket om. Men också rätt långtråkigt. Allra mest är det en djupt deprimerande film.