Ulrik Munthers debut i Cannes: ”Inte direkt Disney Channel”

Jan-Olov Andersson

Ulriks debut i Cannes ingen Munther historia

CANNES. Det är så långt från Melodifestivalen man kan komma.

Vem hade trott att Ulrik Munther, 21, skulle göra en skiva med Jonas Gardell-texter? Eller spela huvudrollen i en film som har världspremiär på filmfestivalen i Cannes?

– Bra fråga. Båda var nog ungefär lika otippat. Kanske ännu mer med Cannes, skådespeleri fanns ju tidigare inte ens på kartan för mig, säger han till Nöjesbladet.

Han och de andra i gänget kring filmen ”Efterskalv”, som visas under torsdagen i sidosektionen Quanzaine des Réalisateurs, har hängt på filmfestivalen sedan i lördags. Varit på mottagningar, fester och gjort intervjuer.

Nya cd:n ”Allt jag ville säga” släpptes förra veckan.

Det är fortfarande popmusik. Men på svenska. Med mer vemod, utsatthet, längtan efter närhet, melankoli och djup. Jonas Gardell har skrivit texterna.

Det samarbetet var det väl inte många som såg komma..?

– Nej, kanske inte. För några år sedan frågade han om jag kunde komma och framföra en av hans låtar i sitt tv-program ”En hel kväll med Jonas Gardell”. Det var jättekul, jag fick mersmak att sjunga texter som verkligen betyder något. Det är så här det ska kännas, tänkte jag.

– Sedan började vi bolla idéer med varandra. Ibland skrev han texter till min musik, ibland tvärtom. Till sist hade vi fått ihop till en hel skiva.

”Inte direkt Disney Channel”

Men en 51-årig författare och komiker som brukar kallas för riksbög och en 21-årig flickidol, hur ska han kunna tolka dina känslor?

– Jag tycker själv det har fungerat väldigt bra, texterna är ju skrivna för någon som är ung. En låt, ”Förlåt att jag frågar”, var bland det roligaste jag haft att skriva musik till. Från början en dikt. Jag hade en väldig närhet till den texten, om utsatta ungdomar, för mitt hem, hos mamma, var ofta en jourfamilj mellan jag var 12-18 år. Ibland hade vi tre fosterbarn från tuffa hemförhållanden som bodde där. Mamma tyckte det var en bra grej, bara. Som mest var vi tio stycken med halvsyskon och bonussyskon. Plus hund och katt.

Det är en allvarligare skiva än dina tidigare?

– Det är ofta mer intressant att att sjunga om känslor som inte är så himla glada. I Melodifestivalen berör man ju inte direkt så viktiga ämnen.

Apropå allvar, hur tror du dina unga tjejfans tar emot filmen ”Efterskalv”?

– Det får vi se, det är inte Disney Channel direkt (skratt).

Hur fick du rollen?

– Regissören Magnus von Horn hade sett mig i SVT, jag antar dokumentärserien ”Big in Japan” och kanske någon musikvideo och hade sett ”något mörkt i mina ögon”. Jag fick provfilma och läsa manus och då var jag fast, nu kör vi, tänkte jag.

Mockade skit i tre veckor

Ulrik Munther spelar John, 17, som just har släppts ut från ungdomsfängelse där han suttit ett par år efter att ha mördat sin flickvän. Nu återvänder han till bondgården i hemtrakterna. Ingen vill egentligen ha honom där, inte ens hans pappa…

Hur förberedde du dig för skådespelandet?

– Magnus satte mig på en bondgård i tre veckor. Jag bodde där, gick upp klockan sju och mockade skit, matade tjurarna och körde traktor. Jag lämnade allt annat bakom mig. ”Method acting” (skratt).

– När vi började spela in kände jag mig skitdålig. Det var scener när John är väldigt reserverad. Inte gör så mycket. Allt byggdes upp mot slutscenen, den var jag orolig för, en uppgörelse (med Ellen Jelinek). Magnus var hård, han sa att om inte den fungerar, då kommer filmen att bli dålig.

Efter en misshandelsscen ser du för jävlig ut i filmen, hur var det att göra de scenerna?

– Det jobbigaste var att vi hoppade mellan före och efter misshandelsscenerna. Två timmar i sminket, sedan av med alltihop, min hud mådde inte bra av allt smink.

Har du fått blodad tand på skådespeleriet nu?

– Nu när man har fått höra så mycket gott från folk och fått komma till Cannes där allt är så glassigt, så kommer det något intressant, absolut.