Filmerna som ska rädda svenska biovåren
Rolf Lassgård och LasseMaja bland lockbetena
KRÖNIKA. Nytt år, en ny svensk biovår.
Nu är det upp till LasseMaja och Lassgård att rädda besökssiffrorna.
Biopubliken fortsätter att inta en sval attityd till svensk film. 2019 blev enligt en ny rapport från Svenska Biografägareförbundet ett ”katastrofår” för svensk film. Endast ett fåtal filmer fick svenskarna att köpa biljetter, däribland ”Sune – best man” och ”En del av mitt hjärta” som fick rida in som räddare i elfte timmen, i december.
Andelen köpta biljetter till svenska filmer ligger enligt rapporten på blott 13, 2 %.
I måndags var det presentation på Filmhuset i Stockholm av de svenska filmer som går upp på bio under vintern och våren. Trailers och filmklipp visades. Skådespelare, producenter och regissörer berättade om sina verk.
Här fanns de filmer som ska utmana, som den mystiska ”The average color of the universe” med Jennie Silfverhjelm (”inspelad på tre dagar”) och experimentfilmen ”Minus 121” som enligt de ansvariga blir ”en gigantisk flopp eller världssuccé”.
Här finns också dokumentärer om personer som lever med många utmaningar i sin vardag, som Glada Hudik-filmen ”Catwalk”, ”Scheme birds” (om skotsk arbetarklass) och ”Kenta lever” (ja, DEN Kenta).
”Pelle Svanslös” har en chans
Om man ska försöka förutspå vilka filmer som kommer att dra publik då? Med tanke på att animerade svenska filmer har goda förutsättningar (förra årets största blågula framgång är ”Bamse och dunderklockan”) har den i veckan aktuella ”Pelle Svanslös” en chans att lyckas.
Överlevnadsthrillern ”Breaking surface” med Moa Gammel ser snygg och klaustrofobisk ut, men trailern är rörig och där krävs det nog goda recensioner för att filmen ska stå ut mot amerikansk konkurrens.
Kanske har Gammel större framgångar som regissör av den nya ”LasseMaja”-filmen som har undertiteln ”Tågrånarens hemlighet”? Förhandstitten bjöd på charmig spänning för barn.
Svårt och känsligt ämne
Sedan kan säkert stjärnlyster i form av Rolf Lassgård locka folk till den verklighetsbaserade dramakomedin ”Min pappa Marianne” som förhoppningsvis tar sig an ett svårt och känsligt ämne på ett sätt som blir drabbande och relevant för en bred allmänhet.
Även Per Hagman-filmatiseringen ”Pool” ser ut att behöva hyllningar från kritikerna för att nå ut.
Men jag tror att Henrik Schyfferts regidebut ”Spring Uje spring”, om Parkinson-drabbade musikern Uje Brandelius, där han och hans familj spelar sig själva, har potential. Trailern är rolig och publikfriande på ett äkta sätt, lite som ”Tårtgeneralen” var.
3 biofavoriter
- Awkwafina, ”The farewell”
- Roman Griffin Davis, ”Jojo rabbit”
- Charlize Theron, ”Bombshell”
Glöm inte att gilla Nöjesbladet FILM på Facebook för filmnyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.