Astrid-filmen får kritik för att den är sann

Samma fakta har berättats i bok och tv-dokumentär

Publicerad 2018-09-14

Astrid Lindgren har själv berättat om sina tonår.

”Unga Astrid” har fått kritik för att den berättar sanningen om Astrid Lindgren.
Det är ovanligt.
Svenska spelfilmsporträtt som ”Cornelis”, ”Monica Z”, ”Borg” och ”Ted - för kärlekens skull” brukar kritiseras för att de inte stämmer.

I en intervju i tidningen Vi säger Astrid Lindgrens dotter Karin Nyman att hon inte tycker att filmen skulle gjorts. För att den handlar om moderns privatliv. Hon har inte sett den.
Astrid Lindgren själv pratade om de här händelserna i flera intervjuer, bland annat i tv med Stina Dabrowski. Allt i filmen, och ännu mer, skildras utförligt i Jens Andersens hyllade biografi ”Denna dagen ett liv” från 2014.
Samma berättas detaljerat i dokumentären ”Astrid”, som finns på SVT Play. Historien om Astrid Lindgrens tonårsgraviditet och allt det smärtsamma har nått miljoner svenskar. Tack vare Karin Nyman.
Det är Karin Nyman och familjebolaget Saltkråkan som hjälpt boken med privata foton och mer. Samma sak i tv-serien där Karin Nyman berättar om ”skandalen”. Det är så världen vet. Det är så filmmakarna kunnat göra så mycket rätt i ”Unga Astrid”.
Det är märkligt att spelfilmen kritiseras för att den är sann.

Det kom mer begripliga invändningar mot ”Monica Z” där fadern i filmen framställs som fientlig mot att Monica Zetterlund blev artist. Hennes riktiga pappa hade skivafffär och orkester där hon sjöng. Att urstockholmaren Anders Burman blev skåning i ”Cornelis” var ett bland flera faktafel. Liksom en del i dramat om Ted Gärdestad. Ändå sevärda filmer.
Säkrare att släppa loss fantasin och hitta på. Som i ”Känn ingen sorg”, byggd på Håkan Hellströms sångvärld, eller kommande Tomas Ledin-filmen ”En del av mitt hjärta”.
Och ”Mamma mia!” förstås, två filmer byggda kring ABBA:s låtar.
Ska man göra spelfilmsporträtt är det klokt att satsa på en begränsad del av ett liv. Det gör ”Unga Astrid”, som naturligtvis diktar repliker och småsaker men är trogen den stora bilden. Och frisyrer, namn, platser. Filmen är en gripande historia om barns utsatthet. Den visar varligt hur Astrid Lindgrens upplevelser på 1920-talet formade hennes författarskap.
Det borde inte vara ett problem.

Bli allmänbildad och få ett mycket roligare liv - följ Nöjesbladet på Facebook