Kan WALL•E rädda oss?
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-09-04
WALL•E funkar suveränt – både för barn och vuxna
Amerikansk animerad film av Andrew Stanton. Dubbad till svenska av Johan Lejdemyr, Mikaela Tidermark, Henrik Dorsin m fl.
Man kan knappast anklaga gänget på Pixar för att fega ur och satsa på ”säkra” kort.
Visst, leksaksaffärerna är redan fyllda av WALL•E-prylar och reklamkampanjen har gjort att varenda barn vill se filmen om den lilla gulliga roboten.
Filmen i sig, är dock allt annat än inställsam.
Faktum är att Pixar (och Disney) har satsat över en miljard kronor på en datoranimerad barnfilm som är ytterst civilisationskritisk. Den utspelas 700 år framåt i tiden. Människorna har konsumerat och nästan ätit ihjäl sig. De få som överlevt bor på en rymdstation och är så feta att de glider omkring i portabla fåtöljer och suger i sig näring.
Och nere på jorden är tillståndet ännu värre. Kvar finns bara en liten städrobot, WALL•E (står för Waste Allocation Load Lifter: Earth class), som drivs av solenergi och energiskt samlar skräp i små högar som blir till skyskrapeliknande torn. Hans enda sällskap är en kackerlacka.
På denna jord i ruiner utspelas filmens första halvtimme, helt utan dialog. Vi lär känna WALL•E, att han har känslor, samlar på prylar han tycker är originella (allt från Rubiks kub till en dambehå), att han är besatt av att titta på en sliten video med filmmusikalen ”Hello Dolly”.
Ett besök från yttre rymden leder till att WALL•E hamnar på rymdstationen och till sist ställs allt på sin spets; går det att rädda jorden och mänskligheten?
Andrew Stanton, som gjorde ”Hitta Nemo” och varit inblandad i de flesta av Pixars filmer, berättar en unik historia, som sprudlar av fantasifullhet och har en perfekt avvägd blandning av svärta och humor. För ja, ”WALL•E” är stundtals väldigt rolig och fungerar därför suveränt både som barn- och vuxenfilm.