”The nightingale” – starkt och brutalt utan pardon

avKarolina Fjellborg

Publicerad:
Foto: Nonstop Entertainment.
”The nightingale”.

FILMRECENSION Jennifer Kent följer upp skräcksensationen ”The Babadook” med en historisk hämndrulle så skoningslös att man blir både helt slut och oerhört imponerad.


The nightingale
Regi Jennifer Kent, med bl a Aisling Franciosi, Sam Claflin, Baykali Ganambarr, Damon Herriman, Harry Greenwood och Charlie Shotwell.


KOSTYMTHRILLER Den australiensiska regissören Jennifer Kent följer upp skräcksensationen ”The Babadook” med en film som är fruktansvärt otäck på ett helt annat sätt – och ännu bättre. En sorts rape and revenge-västern, som utspelar sig i Australien 1825, i den dåvarande brittiska koloni som snart skulle få namnet Tasmanien, och handlar om trauma, hämnd, och den barbarism som byggde ”civiliserade” samhällen.
Aisling Franciosi spelar Clare Carroll. En irländsk fånge som jobbar som tjänare åt brittiska soldater.
När hon en kväll påminner löjtnant Hawkins (Sam Claflin) om det rekommendationsbrev som skulle kunna göra henne, hennes man och hennes nyfödda barn fria, våldtar han henne. Och kvällen därpå bryter sig Hawkins, tillsammans med sergeant Ruse (Damon Herriman) och menige Jago (Harry Greenwood), in hos Clare och hennes familj – och tar allt ifrån henne.
Det är en ohygglig, oförglömlig scen, som blir startskottet för en helvetisk jakt genom vildmarken, under vilken Clare och den aboriginska spåraren Billy (Baykali Ganambarr) – som också har fått sitt liv slaget i spillror av engelsmännen – kommer varandra allt närmare.
”The nightingale” är en brutal film utan pardon, full av sexuellt våld och andra fruktansvärda grymheter. Men den är betydande, gjord med en oerhört säker hand, och mycket, mycket stark.


”The nightingale” har biopremiär den 29 november.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM