”Den ödmjuka” – brutal irrfärd genom ett kollapsat Ryssland

Karolina Fjellborg

FILMRECENSION Sergei Loznitsas roadmovie om en namnlös kvinna på en lång, mödosam resa genom ett vulgärt och eländigt Ryssland är både absurd och brutalt realistisk.

Den ödmjuka
Regi Sergei Loznitsa, med bl a Vasilina Makovtseva.

DRAMA Bisarr byråkrati, apati, våld, fylla, laglöshet, förnedring, hopplöshet och korruption.
Svettiga bussar, överfulla väntrum, evighetslånga köer, obekväma bilresor, tågstationer, postkontor och fängelser.
Saltgurka och vodka, blanketter till förbannelse, gangstrar, hallickar och prostituerade, tjurskalliga statsanställda, vakter, fångar, parasiter och fähundar.
Den ukrainske regissören Sergei Loznitsas roadmovie om en namnlös, tyst och passiv kvinna (Vasilina Makovtseva) som ger sig ut på en lång och mödosam resa för att ta reda på varför det paket hon skickade till sin man i fängelset skickades tillbaka till henne, och vad som har hänt hennes man, är en 143 minuter lång och nihilistisk, både absurd och brutalt realistisk, irrfärd genom ett svarthjärtat, vulgärt och moraliskt bankrutt Ryssland. Ett eländigt och gudsförgätet samhälle som helt har kollapsat.

"Den ödmjuka", vars titel är lånad från en novell av Dostojevskij – ett barn av ett helt annat Ryssland, där det fanns plats för konst, kultur och litteratur – är verkligen inte en film för alla, och under sin sista halvtimme tar den en surrealistisk tur som kanske hade varit bättre ogjord. Men under större delen av sin speltid är den stor, visuellt mästerlig, filmkonst.