Nästan för vackert om lesbisk kärlek

avJan-Olov Andersson

Tell it to the bees.

Tell it to the bees

Regi Annabel Jankel, med Anna Paquin, Holliday Grainger, Emun Elliott.


FILMRECENSION. Bra och snyggt klädda skådespelare i vackra miljöer.

Det är nästan så att smärtan i denna lesbiska kärlekshistoria dränks i filmens estetik.

DRAMA: Filmtiteln syftar på flera saker. En av huvudpersonerna har ärvt en biodling av sin far. De surrande insekternas existens blir till en metafor för olika saker i handlingen. En ung grabb pratar med bina när han inte litar på de vuxna omkring honom. Och så hette ju förlagan, Fiona Shaws hyllade roman, så.

Det är Skottland 1952. Den vuxna berättarrösten (Billy Boyd, aldrig i bild) ser tillbaka på en händelserik tid i sin barndom. Hur pappan (Emun Elliott) övergav familjen för en ny kvinna. Hur mamma Lydia (Holliday Grainger) sliter i fabriken, men ändå har svårt att få ihop pengar till mat och hyra. Hur han själv som grabb (Gregor Selkirk) blir mobbad i plugget, får stryk, hamnar hos byns läkare Jean (Anna Paquin) och efter att ha blivit omplåstrad, blir intresserad av hennes biodling. Och så hur Lydia och Jean får varma känslor för varandra, hur det avslöjas och blir till stor skandal.

Några sensuella kärleksscener. Vackra kläder, vackra miljöer, vackra uttrycksfulla huuvdrollsinnehavare… allt är kanske lite för vackert med tanke på hur mycket smärta det egentligen finns i historien.

Men den slinker ned lätt, utan att kanske sätta så bestående spår efteråt.

ARTIKELN HANDLAR OM