Oemotståndligt – men snålt med hits
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-22
I kväll känns fullsatta Nalen som en tidsmaskin med tid/rum-koordinaterna inställda på 60-talets Detroit.
Raphael Saadiq är stilig i tjockbågade glasögon och tajt kostym och hans band skulle nästan kunna misstas för valfritt Motown-gäng. Med sin senaste platta ”The way I see it” har den 42-årige singer-songwritern och producenten totalt grävt ner sig i ett sound som är äldre än han själv. Söta ”Love that girl” kunde lika gärna vara en låt med The Temptations och ”Oh girl” en Isley Brothers-ballad. ”100 yard dash” låter som en långsammare version av Martha & the Vandellas ”Nowhere to run”.
Vanligtvis brukar såna här totala djupdykningar i historien bli outhärdligt tråkiga och präktiga. Men Saadiq väljer en oemotståndlig era och imiterar den så bra att han kommer undan med det.
Snål med klassiker
Sina egna gamla godingar verkar han dock mindre sugen på. Från Lucy Pearl-tiden blir det ”Dance tonight” och ”Don’t mess with my man” som möts av jubel.
Men trots att publiken klappar som galningar de fem minuter han svidar om till linne och stråhatt, bjuds vi aldrig på hans största hit, ”Get involved”.
Eller ”Rifle love”, min pang-pang-favorit från förra plattan ”Ray Ray”. Logiskt kanske, men snålt.