Mumford & Sons blir Lollapaloozas eftertext
Publicerad 2023-07-02
LOLLAPALOOZA. Mumford & Sons har ingen enkel uppgift.
Men bandet verkar till slut försonas med att förvandlas till festivalens eftertext.
Mumford & Sons
Plats: Tower Stage, Lollapalooza, Stockholm. Publik: De som inte redan har gått. Längd: 1 timme och 25 minuter. Bäst: ”Timshel”, trots allt. Sämst: Så fort Mumford & Sons adderar bastrumma och ettrig banjo till sin folkrock blir det ett litet gille av alltihop.
Stämningen på Lollapalooza klockan halv elva på lördagskvällen för tankarna till bandet Semisonics gamla nittiotalshit ”Closing time” eller Peter LeMarcs ”Sången dom spelar när filmen är slut”.
Lil Nas X har just avslutat sin konsert på Bay Stage. Det är egentligen ett litet under att inte Georgia-rapparen, som gör sin första Sverige-konsert och får betraktas som Lollapaloozas största ess, inte stänger festivalen.
Scenarbetare har redan börjat demontera intilliggande scener och de få besökare som inte redan vadar hemåt genom fallen konfetti verkar mer intresserade av att spela sponsrad boule än att se ännu ett band.
Jag tycker nästan en smula synd om Marcus Mumford och hans kumpaner. Men kvartetten misströstar inte. Sångaren värmde upp med en solospelning redan under fredagen och i dag har han varit på historiskt museum (oklart vilket) och provat hjälmar.
– Den bästa dagen i mitt liv, hälsar han fryntligt från scenen.
Efter några inledande rökare – bandet river av ”Little lion man” redan som andra låt – är det som om Londonbandet inser sitt öde att tonsätta Lollapaloozas eftertexter. I mitten av konserten tar de ner tempot ordentligt.
Mumford & Sons slog igenom i skarven mellan 00- och 10-talet tillsammans med akter som Noah And The Whale och Laura Marling. När de håller sig närmare den sistnämnda och låter bli att stretcha ut sin folkrock till Coldplay-proportioner är de en mer angenäm upplevelse.
– We’re going to do a really quiet one, so try and shut the fuck up, säger Marcus Mumford.
De vänligt skäggiga britterna i kepsar och kavajer ställer sig sedan i en ring och sjunger sången ”Timshel” trestämmigt runt en mikrofon. Lägereldsstämningen störs en smula av ett gäng där rastlösheten över att det eventuellt är roligare någon annanstans nu bytts mot desperation.
– Alla har redan dragit! Var kan vi ta en drink?
– Thank you so much for letting us do that, you’re too kind, tackar Mumford efter den akustiska balladen.
Gärdet töms undan för undan, desto längre konserten lider. Från den ljusa sidan: det finns i alla fall gott om plats att dansa armkrok på till den irländska julafton som är jättehiten ”The cave”.
Men innan sista extranumret ”I will wait” har många trötta festivalbesökare i de bakre leden redan somnat på filtar och i campingstolar.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram och Twitter för full koll på allt inom musik