Rinner över som en full godispåse

Joacim Forsén

Jätteband, inlines, frågesport - det saknas luft i Julgalan 2014

Julen är visser­ligen ­bara ett alibi.

Men att det är show är svårt att argumentera emot.

Julgalan 2014 är en ­explosiv kväll – helt utan varken hämningar eller riktning.

Det är som en överstyrd firmafest där chefen har råkat nalla i baren ­innan företagskortet åkte fram.

Allt händer. Hela tiden. Och det är dyrt.

Nån åker rollerblades

Rökkanoner, laserljus, tomteblosspyro, konfetti. Ett jätteband. Ett tiotal dansare. Nån åker inlines över scen. Plötsligt har konferenciern Peter Settman frågesport där Berghagen, Uggla och Lena Ph ska låtsas veta eller inte veta saker om varandra.

Ja, och så musiken då. Allas mest populära låtar ska in i showen och kasten är enorma. Som en vansinnig tombola där Peter Settman och David Hellenius (det räckte inte med en av Sveriges mest rutinerade programledare, här behövs två) effektivt bollar publiken och skämt mellan allt från Berghagens ”En kväll i juni” och Ugglas ”Jag och min far” till att den lyckade konstellationen Philipsson, Bryant, Wilder och Marklund gör Pinks ”Raise your glass”.

Julen syns knappt till. I stället staplas hitsen på varandra, som en intensiv krogshow. Och visst, julgalor med företagsfokus blir ändå ofta en stilstudie i överdoserat tingeltangel. Här blir konceptet snarare ett lyxigt ”Allsång på Skansen”.

För mycket är bra i kväll. Det är snyggt, tajt och proffsigt. Alla ­artister levererar och mixen är uppfriskande.

Avhuggna låtar

Men det saknas också luft. Bortprioriteringar. Låtarna får knappt ringa ut. Många är avhuggna. När Uggla gör ett medley på sina skråligaste hits hinner sångaren nätt och jämt nosa på ­refrängerna.

Till slut blir ­galan som en överfull ­godispåse. Den rinner över.

Fotnot: Julgalan 2014 ­hade samtidigt premiär i ­Falun och Umeå, båda städerna med andra artister.