En skräckflörtig show av ruffig underjordsmetal

Joacim Forsén

”Ge oss några minuter för att komma i gång. Vi har inte spelat här på ett tag”.

Rob Zombie ursäktar sig på återbesöket till Sweden Rock. Förmodligen på skämt, åtminstone fullständigt i onödan. Då har det nämligen redan gått en kvart in i setet. Sångaren och det supersvetsade bandet har övertygat hem konserten för länge sen.

Industritajt, svängigt och smutsigt behöver de inte ens mörker för att ruffa till familjefesten. Resultatet blir en show av skräckflörtig underjordsmetal som alltid har hjärtat på rätt ställe.

Därför kunde inget heller vara mer logiskt än att Zombie mitt i ”Thunder kiss ’65” väver in halva ”Shool’s out” och kastar en hälsning till en loge tvärs över området. Släktskapet till Alice Cooper har sällan känts varmare.