Händerna i taket, såklart

Håkan Steen

När Petters debutalbum fyller femton firar han rejält.

Festen för ”Mitt sjätte sinne” är en veritabel parad av svensk hiphopbegåvning som blir ett bländande bevis på hur mycket skivan satte i rullning.

Petter Askergren var inte först med rap på svenska, men det var Petter och klicken runt honom som på allvar gjorde hiphop till en betydande scen i Sverige.

När debuten ”Mitt sjätte sinne” släpptes 1998 fick rapparen från Södermalm tunga hits på radion och hade dessutom ett driv och en entreprenörsinställning till sitt artisteri som har betytt massor både för hans egen karriär och hiphopens position i svensk musik sedan dess.

Låter alltjämt klassiskt

En imponerande rad kollegor finns på scen i kväll, för att hjälpa en oväntat nervös Petter och DJ Sleepy att köra igenom debut­albumet från början till slut. Kompisar som Rusiak, Peewee, Big Fred och Eye N’ I, men också såna som Timbuktu, Stor och Ison & Fille.

Några av de första låtarna känns kanske mest charmigt

daterade men betydligt mer låter alltjämt klassiskt.

Mest rörande är det när Ayo släpper fram sin son Thrife, andra generationens svenska rappare, för att köra hans gamla verser i ”Verbal vendetta”.

Röjig final

Tyngst blir det kanske i ”Petter vs Stockholm” där Daniel Adams-Ray, Organismen och Mange Schmidt slåss om att få lägga rimmen. Röjigast när Looptroop Rockers som final gör sin ”Top dogz” om hur de ihop med Petter täcker in både underground och mainstream.

Så Petter ljuger förstås när han ändrar i ”Mikrofonkåt” och rappar att 39 år har gått men han är ”kvar på samma spot”.

De senaste femton har han de facto tagit sig längre än de allra flesta.