LISTAN: En djävulskt bra jubileumskonsert med Watain
Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.
Den här veckan minns Sofia Bergström helgens jubileumskonserter med Watain och fascineras av en feministiskt präglad teaterföreställning.
1 . En djävulskt bra jubileumskonsert med Watain
Under allhelgonahelgen firade Watain sin 25 år långa karriär med två konserter på Konsert & Kongress i hemstaden Uppsala. Jag var på plats första kvällen och bevittnade ett band i sitt livs bästa form och med karriärens snyggaste scenbygge.
Omgivna av otaliga djurskelett, brinnande facklor och böljande rökdimmor bjöd black metal-bandet på en ceremoni av blasfemi och därtill en omtumlande resa genom diskografin. Från rabiat sång och rosenrasande riff i ”Angelrape” till förrädiskt lugn och melankoliska melodier i ”Serimosa”, via råa liverariteter som ”Hymn to Qayin” och ”Casus Luciferi”. Dessutom dök Attila Csihar (Mayhem, ex-Tormentor) passande nog upp för Tormentor-covern ”Beyond”.
”We remain” från senaste albumet ”The agony and ecstasy of Watain”, med gästspel av Farida Lemouchi (Molassess, ex-The Devil’s Blood), var spelningens starkaste stund. Erik Danielssons djuriska röst slingrade sig runt Lemouchis ståtliga stämma som en lömsk reptil.
Att kalla upplevelsen för konsert känns som en grav underdrift. I en recension hade jag sannolikt avfyrat fempluskanonen. Och det trots en del strul med Danielssons mikrofon.
2. Lovande livstecken från Mick Mars
I februari nästa år släpper Mick Mars, Mötley Crües forne gitarrist, sitt livs första soloalbum. ”Loyal to the lie”, första smakprovet från skivan ”The other side of Mars”, låter bättre än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Här ges fyra minuter av melodidriven metal av modernt snitt – tänk en tyngre variant av Mark Tremontis självbetitlade soloprojekt – med medryckande refräng och riff. Det är smått otroligt att som 72-åring solodebutera, med hedern i behåll dessutom.
3. Eggande ep-släpp
Ep-skivan är ett behändigt format. Det är alltid uppskattat med livstecken mellan album. På ”Songs of the dusk” bjuder finska Insomnium på melankolisk melodisk dödsmetall av högsta kvalitet. Strigoi doppar sin dödsmetall i crustpunk på toktunga “Bathed in a black sun”. Hot Wax stöper tonårsangst i oemotståndlig punkrock på “Invite me, kindly”. Fans av metalcore hänvisar jag gladeligen till Spiritbox och ep:n “The fear of fear”. Missa inte heller Gggolddds “PTSD”, för stärkande sårbar alternativ metal.
4. Feminism och black metal – en utmärkt kombo
Ett teatertips: ”Heavy as the heart”. I Josefin Ankarbergs soloföreställning riktas strålkastarljuset mot häxor, black metal, growlsång och ondska, genom både gripande monolog och musik. Med stor humor och stark närvaro berättar Ankarberg bland annat om kassettbanden hon förlorade sig i på 80- och 90-talet, och hur hon som tonåring sminkade sorg och ilska i sitt ansikte och blev kallad häxa. Det är sårigt, sårbart och starkt. Veronica Setterhall, bland annat verksam i black metal-akterna V-Kaos och Asagraum, har för övrigt skrivit musiken. Föreställningen går att se på Moment Teater i Enskede, söder om Stockholm.
5. Välkommen tillbaka, Mike Portnoy
För två veckor sedan kom nyheten att Dream Theater återförenas med trummisen tillika originalmedlemmen Mike Portnoy och att gruppens sextonde album, det första med Portnoy sedan 2009, är på väg. Jag svävar fortfarande på moln. Det amerikanska progmetalbandets fem album tillsammans med Mike Mangini, som nu kliver åt sidan, är inte på något sätt dåliga. Men utan Portnoys penna i låtskrivandet har en pusselbit saknats. Framtiden ser ljus ut för oss Dream Theater-fans.
Fem låtar: ödslig rock och omfångsrik metal
”AT THE MORTUARY – HALLOWEEN EDIT”
Lucifer
Sångerskan Johanna Platow Andersson har i intervjuer berättat om sin fascination för kyrkogårdar. Denna låt om kärlek även efter döden målar onekligen upp bilden av att hon vandrar längs ödsliga gravar och låter kängorna omfamnas av täta dimslöjor.
”MAXINE (WITCH QUEEN)”
Green Lung
I en av flera höjdpunkter på skivan ”This heathen land” berättar London-kvintetten om Maxine Sanders, en känd utövare av häxkonst. Både gitarr och hammondorgel låter hämtade ur en tidskapsel från 70-talet när Sanders var som mest aktiv.
”WAR ENSEMBLE”
Slower
Någonsin undrat hur Slayer hade låtit om de lirat doom och stoner istället för thrash? Här är svaret. ”Slayer but slower” är nybildade Slowers nischade genre. Medlemmar från bland annat Fu Manchu, Monolord och Kylesa står bakom projektet som albumdebuterar i januari.
”TITAN OF WAR”
Warcrab
Den brittiska sextetten målar sin musik med stora penseldrag. Deras palett rymmer såväl dödsmetall som smutsig sludge och rejält nedstämd post-metal. ”The howling silence” är ett måste för fans av dessa genrer.
”KYLA”
Jord
Jord började som ett soloprojekt men är numera en trio. Något som inte är nytt är Jörgen Ströms sällsynta förmåga att väva samman black metal, shoegaze och postrock. Uppseendeväckande vackra nya albumet ”Tundra” känns som en stark kandidat till årsbästalistan.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X och Spotify för full koll på allt inom musik