LISTAN: Lovar ni att aldrig komma tillbaka, Kiss?

Varje fredag turas musikredaktionens medarbetare om att dela med sig av åsikter, tips och nyheter.

Den här veckan tar Sofia Bergström förhoppningsvis slutgiltigt farväl av Kiss och myser med sympatisk svensk metal.

Gene Simmons och Paul Stanley på Sweden Rock Festival 2019.

1. Lovar ni att aldrig komma tillbaka, Kiss?

Spelningarna på Tele2 Arena och Scandinavium förra sommaren skulle bli Kiss sista på svensk mark. På sätt och vis hade det varit ett fint sista farväl. Samtidigt lär Kiss rockshow nå svindlande snygga höjder i det gamla kalkstensbrottet Dalhalla utanför Rättvik nästa vecka.

I en intervju i senaste numret av Gaffa lovar Gene Simmons och Paul Stanley att bandets två konserter på Madison Square Garden i New York i december kommer att sätta definitiv punkt för bandets livekarriär. ”Jag vill att folk ska minnas ett band som levererade ända till slutet”, säger Simmons.

Det är just därför jag hoppas att Kiss verkligen kastar in handduken för gott, när de fortfarande har hedern i behåll. Det skulle vara rent av smärtsamt att se dem sjunka till samma nivå som Guns N’ Roses och Mötley Crüe. Risken har länge funnits med tanke på Stanleys till viss del pajade pipa.

Man kan alltid trösta sig med att varumärket Kiss kommer att leva vidare. Nästa år släpps till exempel filmen ”Shout it out loud” på Netflix. Men visst. Det är inte samma sak som att se Simmons svedda brösthår och bloddrypande tunga på farligt nära håll.

”Rock och minnen” med musikjournalisten Magnus Broni är sommarens rocksatsning i P4.

2. Äntligen lite rock i etern

Jag är kluven till hårdrockens konstanta nostalgiknarkande. Med det sagt är det omöjligt att inte ryckas med i ”Rock och minnen”, P4-programmet där Magnus Broni, musikjournalist på SVT, bjuder in lyssnare till sitt gamla pojkrum i Övertorp utanför Skövde för att mysa i musikrelaterade barndomsminnen. I de tre avsnitten som hittills har släppts varvar Broni sympatiska anekdoter om busstreck och idog idoldyrkan med låtar valda med stor omsorg – till och med Mötley Crües bedrövliga ”Brandon”.

Uppsala-bandet Gigafaunas eminenta ep ”The holocene conclusion” släpps i samarbete med Klubb Fredagsmangel i Järfälla.

3. Tre svenska metal-måsten

Tre svenska metal-måsten för lata sommardagar: Haradrims ”Death of idols”, Imperishables ”Come, sweet death” och Gigafaunas ep ”The holocene conclusion”. På den förstnämnda Umeå-duons debutalbum samlas en snyggt stökig fusion av black metal och crustpunk. Uppsala-gänget i Gigafauna specialiserar sig i stället på omvälvande progressiv metal i gränslandet mellan sludge och melodisk dödsmetall medan debuterande Imperishable redan bemästrar dödsmetall av modernt snitt. Luta dig tillbaka i en strandstol och njut av svensk metaldominans.

Michael Poulsen diggar dödsmetall. Volbeat-frontmannen är nu aktuell med dödsmetall-bandet Asinhell.

4. Ett sympatiskt kärleksbrev till dödsmetall

Volbeats frontman Michael Poulsen började sin musikkarriär på 90-talet i dödsmetall-bandet Dominus. I nya projektet Asinhell – och första singeln ”Fall of the loyal warrior” – tar Poulsen sin kärlek till rå old school-döds à la Death in i 20-talet tillsammans med sångaren Marc Grewe och trummisen Toft Hansen. Resten av materialet på första fullängdaren ”Impii hora” håller lika hög kvalitet, men det dröjer till slutet av september innan den når skivhyllorna.

I amerikanska Zulus musik möts hardcore och black powerviolence – och en massa mer.

5. Hardcore med många hallelujah-moments

Zulus musiklandskap är ett förvrängt Edens lustgård där du uppmuntras att frossa i förbjudna frukter. Den unga kvintetten från Los Angeles gör vad få andra vågar och blandar vitt skilda genrer som hardcore, reggae, soul, funk, jazz och dödsmetall. Zulu har nyligen släppt en krossande cover av Slipknots ”Wait and bleed” men lyssna hellre på debutalbumet ”A new tomorrow” som bland annat tacklar utanförskap, fördomar och rasism med texter som borrar djupare än en norsk oljerigg. Som ”52 fatal strikes”, i vilken sångaren Anaiah Lei ursinnigt vrålar: “I’ve done nothing/ I just exist/ Don’t front/ I know you wanna kill me”.

Brittiska Girlschool blir bara bättre för varje år som går.

Fem låtar: smutsig revanschrock och otyglad metal


“IT IS WHAT IT IS”
Girlschool
Det brittiska hårdrockbandet har verkat i skymundan i 45 år men förlikar sig med sitt förflutna och visar ännu en gång varför de egentligen är rättmätiga rockregenter. Albumet ”WTFortyfive?” släpps 28 juli och jag kan knappt bärga mig.


”LOOKING BACK AT YOU”
Maggot Heart
I första smakprovet från rockbandets tredje album “Hunger”, som släpps 29 september, sjunger Linnéa Olsson om att inte längre vara ett passivt offer. ”There’s a hole where your rib used to be” är låtens första textrad. Det är både stärkande och skräckinjagande.

”WITCHCRAFT”
King Gizzard & The Lizard Wizard
Australienska King Gizzard & The Lizard Wizard är ett musikaliskt vilddjur som inte går att tämja. På albumet ”Petrodragonic apocalypse”, som denna låt är tagen från, är bongotrummor lika självklara som blastbeats. Frank Zappa myser på ett fluffigt moln.


”MISTLAND”
Iotunn
Iotunn är fornnordiska för ”jätte”. Se det som ett förebådande av dagen då denna danska kvintett växer till en gigant inom progressiv metal-genren. Hedniska hårdrockare bör dessutom tillbe sångaren Jón Aldará som en allsmäktig asagud.


”TRIAL OF TRAITORS”
Crypta
Varje nytt låtsläpp från Crypta är lika med gåshudsgaranti. Med ursinnig sång och utsökta gitarrmelodier fortsätter den brasilianska dödsmetallkvartetten att fullkomligen krossa all konkurrens. Gastkramande bra från första till sista sekund.


LYSSNA PÅ LÅTARNA HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, Twitter och Spotify för full koll på allt inom musik