Melissa Horn låter sällsynt övertygande
Publicerad 2024-03-14
KONSERT Nej, Melissa Horn har inte börjat spela boogierock den här gången heller.
Hon är precis samma stillsamt akustiska uttolkare av olycklig och saknad kärlek som alltid.
Samtidigt visar hon och bandet att det går alldeles utmärkt att utvecklas även inom tämligen strikta ramar.
Melissa Horn
Turnépremiär: Södra Teatern, Stockholm. Publik: 400 (utsålt). Längd: 101 minuter. Bäst: ”Jag har gjort det igen”, nya ”Sommaren vi möttes” och Andreas Mattsson-covern ”Parklands”. Sämst: Lite ringrostvingligt i början kanske, men det släpper snabbt.
Ingen kan säga annat än att Melissa Horn bryr sig om sin publik. När de ursprungliga fyra kvällarna på Södra Teatern på grund av efterfrågan byggdes ut till hela elva är en rimlig gissning att någon möjligen kan ha föreslagit att hon istället borde flytta till en större lokal.
Men 36-åringen från Stockholm månar uppenbarligen om att hennes låtar ska upplevas på det sätt som passar dem bäst. Och det känns onekligen svårt att hitta en lämpligare inramning för den finstämda akustiska popen än det här anrika rummet.
För övrigt är det inte första gången. Melissa Horn öppnade en turné med tio kvällar på Södran redan för åtta år sedan.
Nu är det 16 månader sedan senaste konserten. Tiden har ägnats åt att skriva låtar och spela in det första albumet på fem år som väntas någon gång i höst. Den här storstadsturnén är delvis ett sätt att testa den nya musiken innan skivan görs klart.
De fem nya numren, däribland nyss släppta singeln ”Säg förlåt”, glider helt sömlöst in i setet. Rent musikaliskt kunde de ha varit plockade från vilken som helst av Horns sex album. Textmässigt kan konstateras att några ytterligare år av livserfarenhet har gjort även den här singer-songwritern gott.
Hon säger att hon varit nervös inför premiären och rentav ”bölat av självtvivel” på genrepet, men känns både cool och högst närvarande när hon levererar sina uppriktiga sånger om komplicerade och förlorade relationer ur olika vinklar.
Sångerskan berättar bland annat om hälsoproblem och en sjukhusvistelse i höstas med dropp i två dygn, vilket hennes inre hypokondriker samtidigt inte kunde låta bli att njuta lite av.
Hon förklarar också hur mycket ”Så mycket bättre” betydde och det blir starkt när hon gör en av sina tolkningar därifrån, Andreas Mattssons ”Parklands”, för nyligen bortgångna Marie Nilsson Lind som hon också kom nära den sommarveckan för tre år sedan.
Det är ganska många år sedan jag senast såg Melissa Horn live och om jag brukade tycka att hon i sin lågmäldhet långt ifrån alltid lyckades optimalt med dynamiken under konserterna noterar jag i kväll att hennes kvintett kan låtarna så väl att de lyckas plocka fram oväntat mycket finstilt spänning inom de tajta ramarna. Inte minst nykomlingen Carl Bodells sordinerade trumpet adderar fina nyanser.
En gammal låt som ”Nåt annat än det här” får ett lysande dramatiskt arrangemang. Nya ”Sommaren vi möttes” blir en kärnfull pianoballad.
Faktum är att jag aldrig har hört Melissa Horn mer övertygande än så här.
När någon i publiken på slutet ropar ”livealbum!” känns det som ett högst relevant önskemål.
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads och Spotify för full koll på allt inom musik