Tråkigt men älskvärt, Pet Shop Boys

Publicerad 2020-01-24

Enligt en kär och gammal rocktradition har Pet Shop Boys spelat in sitt nya album i Berlin.

ALBUM Pet Shop Boys släpper inga oförglömliga album längre.

Men det är fortfarande lätt att tycka om dem.

Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus
Pet Shop Boys
Hotspot
X2/Border


POP Redan i andra låten handlar texten om att beställa kaffe och kakor vid en tysk sjö.

Går det att begära mer av en före detta arkitektstudent och en popjournalist som döpte sitt band efter några vänner som drev en djuraffär i början av 80-talet?
”Hotspot” är Chris Lowes och Neil Tennants fjortonde studioalbum sedan 1986, och det låter exakt som du tror och förväntar dig. I gruppens universum kunde klockan lika gärna vara 1987, 1989 eller 1993. Duon har fortfarande en egen liten loge vid sidan av resten av popbranschen där de sitter och betraktar de andra artisterna på ett bekvämt avstånd. Lite som 20-talets svar på mupparnas grinigaste sanningssägare Waldorf & Statler.

Vid närmare eftertanke har Pet Shop Boys alltid varit popmusikens Waldorf & Statler. Två äldre herrar som med kritisk blick klär av popmusikens mest infantila dumheter och rockens fånigaste stereotyper. De har dock formulerat sig lite bättre än sina förebilder av tyg, mycket tack vare en envis övertygelse om att dum pop inte behöver vara korkad.

Pet Shop Boys får egentligen skylla sig själva för att det är svårt att bli upphetsad över en ny skiva år 2020. Allt de släppte mellan 1986 och 1993, verkligen allt, tornar upp sig så högt över allt annat att man kan drabbas av svindel på marknivå. Albumen, från ”Please” till ”Very”, var lika välkonstruerade som alla perfekta popsinglar. Om någon tvingade mig att behålla tio skivor från hela pophistorien skulle tre av dem vara inspelade av Pet Shop Boys.

Efter 1993 har det dock varit svårt att bry sig om fler än två till fyra låtar per album, och ”Hotspot” är tyvärr inget undantag. Skivan ska vara den avslutande delen i en trilogi med producenten Stuart Price. Berlin har med åren blivit Pet Shop Boys andra huvudstad efter London och musiken är därför, enligt en kär gammal rocktradition, inspelad i Hansastudion.

Men ingen behöver sluta scrolla på sin smartphone för att exempelvis en av låtarna, ”Monkey business”, är en urban vägkorsning där både synthpionjärerna i Kraftwerk och discolegendarerna Chic står och väntar på grönt ljus. Slutresultatet parkerar ändå plågsamt nära Robbie Williams. Här finns också flera ballader som väcker frågan: ”Varför ska jag lyssna på det här i stället för ’Jealousy’”?

Inledande ”Will o the wisp” platsar dock i bandets vintagekollektion. Hur kan de ha sådana samlarobjekt kvar?

Nya skivor med gruppen är sällan värda några fyrverkerier, men det är fortfarande värt att fira att Pet Shop Boys finns.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik